Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fares går på djupet i nya filmen Zozo

/
  • Josef Fares har dykt ner i allvaret i sin nya film, den delvis självbiografiska Zozo. Zozo handlar om en tioårig pojke som tvingas ta sig från krigets Libanon till Sverige på egen hand.
  • Regissören Josef Fares gjorde succé med komedierna Jalla! Jalla! och Kopps. I sin nya film Zozo går han djupare och inspireras av egna barndomsminnen. Zozo handlar om en tioårig pojke som tvingas ta sig från krigtets Libanon till Sverige på egen hand.

I sin nya film har Josef Fares tagit fram de mörka färgerna. Efter succékomedierna Jalla! Jalla! och Kopps väcker han barndomsminnen till liv i det drömska dramat Zozo. — Den här filmen är mycket mer personlig på alla plan. Det är ingen lätt grej att föra över sina känslor till film, säger Josef Fares.

Annons
På fem år har hans namn blivit synonymt med kul svensk film, publikdragare med hjärta som lockar Svensson till biograferna. I Zozo byter Fares spår, något som förvånat många kritiker.
Det är tråkigt att jag har framställts som en pajas. Och visst, jag är ju ett barn egentligen men det är klart att jag har en allvarlig sida. Jag har valt ett yrke där man ganska ofta måste gräva i sig själv och då dyker det upp sådana sidor. Det är klart att det sätter sig på filmerna man gör.
Men det är inte så att jag plötsligt har växt upp och bara tänker göra allvarliga filmer. Det som driver mig är lust och då kan den lusten leda mig vart fan som helst.
Zozo handlar om en tioårig pojke som bor med sin familj i ett sönderbombat Beirut i slutet av 80-talet. Snart ska hela familjen lämna Libanon för tryggheten i Sverige där farmor och farfar bor. Men en bomb raserar Zozos tillvaro och han måste ensam ta sig till det främmande landet i norr.
Filmen är inte självbiografisk men historien är inspirerad av Josef Fares barndomsminnen. Han föddes i Libanon 1977 och flydde tio år senare, mitt under brinnande krig, till Sverige. Han hade inte lika traumatiska upplevelser som Zozo - kriget hölls på avstånd av föräldrarna och själv tyckte han mest att det var spännande - och familjen lämnade landet tillsammans. Men Zozo och Josef är båda drömmare som skapar egna världar i huvudet.
Folk får tolka filmen hur de vill, det här är ju ändå en situation som händer idag, med väldigt många barn. Så det spelar ingen roll om den inte exakt stämmer överens med mitt liv.
Halva filmen spelades in i Libanon med ett libanesiskt filmteam. Det avlöpte smidigare än han hade anat (\"de hade en annan störningsgräns - om man brände en bil på en smal gata så var de så vana att de bara tyckte att det var roligt\") men mötet med ett land han inte sett på 17 år blev något av en chock.
Det jag kommer ihåg väldigt starkt är lukterna och hur de påverkade mitt minne. Så är det ju när man är kär också, att lukt betyder så mycket.
I alla sina tre filmer har Josef Fares använt sin bror Fares Fares i en framträdande roll. I Zozo medverkar han i ett lite nättare format, som en pratande kyckling som blir Zozos förtrogne.
Jag hade en kyckling när jag var liten i Libanon. Den pratade inte men jag pratade med den. I och med att den här filmen är ganska inspirerad av mitt eget liv var det inte så svårt att komma på idéer.
Ett av filmens mest smärtsamma ögonblick är Zozos möte med en helt vanlig svensk mellanstadieklass. Skolkamraterna som omöjligt kan förstå vad han har varit med om utser genast Zozo till nästa slagpåse och mobbingoffer. Ett ensamt barn på en skolgård full med lekande ungar - en scen som skär i hjärtat, nästan värre än när bomberna faller över Beirut. Josef Fares har upplevt samma sak, men han vill inte se filmen som en hämnd.
Jag ville inte peka ut några speciella skurkar i filmen utan har försökt hålla en så förstående ton som möjligt. Det är också så jag ser på livet. Man kan inte anklaga de svenska barnen för att de gör fel, för de vet inte bättre. Det är en inre kamp som Zozo har för att överleva alla svårigheter, en kamp som kan utspela sig i vilket land som helst och inom vilket barn som helst. Det är en resa som många barn gör.
Uppmärksamheten kring Josef Fares efter succén med Jalla! Jalla! har gränsat till hysteri. 28 år gammal och med tre filmer i bagaget har han fått namnge en videofestival i hemstaden Örebro och en studio i filmfabriken i Trollhättan. Själv har han svårt att relatera till det som skrivits om honom.
Jag tycker att jag är lite överskattad. Jag har gjort Jalla! Jalla! och Kopps - de är roliga filmer men inga mästerverk. För mig handlar livet om mycket mer än att vara framgångsrik. Jag är väldigt intresserad av människor och det som händer omkring mig, så jag får inte storhetsvansinne.
Josef Fares är ingen auktoritär regissör. Han menar att regissörens viktigaste uppgift är att skapa tillit och trygghet hos skådespelarna - då hittar de själva fram till sina roller.
- Det var viktigt att jag och Imad som spelar Zozo utvecklade en vänskaplig relation för om han känner tillit till mig gör han precis det som jag tror att rollen kräver. Efter tre veckor var han ett med Zozo, jag behövde knappt regissera. När han väl kände sig trygg flöt allt på. Jag försöker behandla folk med respekt och får respekt tillbaka.
Så du är ingen lidande konstnär?
Jo, va fan, det är klart jag är. Men mitt lidande behöver inte gå ut över alla andra. Jag tror noll på att man behöver använda hemska metoder för att få fram sin grej. Alla som gör så måste jobba mer med sig själva. De som insisterar på att de vill utmana skådespelarna och ta dem till en ny nivå - det tror jag bara är skitsnack. Det handlar bara om svagheten för makten.
Jag hoppas att jag får den respekten i filmbranschen att den generationen som kommer efter kommer att bli mer inspirerad av mig än av assholes. Man kan utmana folk oändligt utan att trycka ner dem. (PM)

Fakta/Josef Fares

Född: 1977
Bor: I Stockholm.
Familj: Föräldrar och fem syskon.
I cd-spelaren: MIA och David Gray.
Senast lästa bok: Shoo bre av Douglas Foley.
Favoritfilmer. Barry Lyndon, Matrix och Gökboet.
Hjältar: Bruce Lee, Stanley Kubrick och James Dean.
Aktuell: Med sin tredje långfilm Zozo som har premiär idag.

Josef Fares har dykt ner i allvaret i sin nya film, den delvis självbiografiska Zozo.
Foto: Sara MacKey/Memfis Film

Som filmskapare drivs Josef Fares av lust - resultatet kan bli både humor och allvar.
Foto: Joakim Nywall/Scanpix

Imad Creidi spelar huvudrollen i Josef Fares Zozo.
Foto: Per Anders Jörgensen/Memfis Film

I Sverige välkomnas Zozo (Imad Creidi) av sin burduse men kärleksfulle farfar (Elias Gergi).
Foto: Per Anders Jörgensen/Memfis Film

Zozo handlar om en tioårig pojke som tvingas ta sig från krigets Libanon till Sverige på egen hand.
Foto: Per Anders Jörgensen/Memfis Film

Det har gått bra för Josef Fares. Efter två succéfilmer har han fått en videofestival i Örebro och en studio i Trollhättan uppkallad efter sig. Bosse Ringholm var med och klippte bandet i Trollhättan.
Foto: Joakim Nywall/Scanpix

Mer läsning

Annons