Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Film — en betydande detalj i sommar

Annons
I kväll klockan 22.30 i SVT2: Papillon (1973) i regi av Franklin J Schaffner,
med Steve McQueen och Dustin Hoffman i huvudrollerna. I morgon klockan 21.00 i
SVT1: Den engelske patienten (1996) i regi av Anthony Minghella, baserad på
Michael Ondaatjes storsäljande roman. Natten mot lördag klockan 00.50 i SVT1:
En erotisk affär (1999) i regi av Frédéric Fonteyne, med Nathalie Baye och
Sergi López i huvudrollerna.

Detta tjat om sändningstider under ett par sommardygn ger en god bild av
Sveriges televisions goda filmutbud för tillfället. Blandningen av gamla och
nya filmer, kända och okända, och variationen av genrer gör sommarkvällarna
framför tv:n riktigt trevliga för filmintresserade.

På lördag fortsätter det med The man who cried (2001) och Barberaren i Sibirien
(1999). Och förstås hårdrocksdokumentären Decline of Western Civilization 2:
The Metal Years (1988). Söndag och måndag blir vilodagar, bortsett från ett par
matinéer. Tisdag bjuder på Kejsaren och mördaren (1998). Och så vidare.

På bio är det desto svalare. Där puttrar det på så smått i väntan på förmodade
kioskvältare som Sin city (spännande!), Fantastiska fyran
(serietidningsnostalgi!) och Batman begins (vad kan Christopher Memento Nolan
göra för att återupprätta fladdermusserien?).

I hemmets bio spelades senast Kristian Petris Detaljer (2003). Sambon och en vän
slog till när jag var på picknick på annan ort. Tydligen blev det sent, med prat
om filmen och mycket annat. En god påminnelse om hur bra Detaljer är. Hyr, köp
eller se på tv (Canal plus).

Vid biopremiären för ett par år sedan talades det mycket om att Detaljer bygger
på texter av Lars Norén. Jag tror faktiskt inte att jag vid något tillfälle har
hört talas om filmen utan att få pjäsförfattaren på köpet. Norén gör det liksom
okej att säga att filmen är lite svår. Detaljer är dock inte besvärlig utan
något så ovanligt (och inspirerande!) som en svensk film med pretentioner i
ordets bästa bemärkelse.

Michael Nyqvist spelar Erik, en förlagsredaktör gift med läkaren Ann, spelad av
Pernilla August. Rebecka Hemse är Emma, som skickat ett romanmanus till
förlaget där Erik arbetar. Emma inleder ett förhållande med dramatikern Stefan,
spelad av Jonas Karlsson, vars texter också ges ut på nämnda förlag.

Huvudpersonerna blir på så sätt sammanflätade och de korsar varandras vägar mer
än en gång under en tioårsperiod. Relationer förändras, avslutas och påbörjas i
en berättelse som drivs framåt av mångbottnad, laddad dialog medan karaktärernas
blickar och sinnen söker sig bort i fjärran.

Bildspråket är rikt och tonen lyrisk. Stundtals vet man inte var man ska titta,
eftersom denna rikedom är så sällsynt i inhemsk film. Miljöer, närbilder,
pauser, stämningar allt känns inledningsvis malplacerat. Det är helt enkelt
för bra, för intressant, för anspråksfullt. Men när chocken har lagt sig växer
bilden av ett svenskt storverk fram.

Mer läsning

Annons