Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filmrecension, Attentatet mot Richard Nixon

Filmstaden (Draken): Attentatet mot Richard Nixon Regi: Niels Mueller I rollerna: Sean Penn, Naomi Watts, Don Cheadle, Jack Thompson, med flera

Annons
Niels Muellers debutfilm är en närmast mästerlig betraktelse av utanförskapets
desperation, inspirerad av en verklig person och verkliga händelser. Attentatet
mot Richard Nixon är så effektiv i hur den berättar nästan helt utifrån
huvudrollsfigurens perspektiv att filmen gör en galen mans resonemang
begripligt. Eller förresten, inte begripligt. Filmen visar att resonemanget är
rätt, alldeles för rätt för att passa in i vår felande värld, och att det är
därför mannen tappar förståndet.
Sam Bicke, enastående spelad av Sean Penn, kämpar sig genom anställningar i jakt
på den amerikanska framgångsdrömmen. Han besitter dock inte det mått av cynism
som krävs för att lyckas i kommersialismens blomning under 1970-talet. I sin
brors bildäcksfirma förmår han inte undanhålla de höga marginalerna för
kunderna, utan föreslår att dela vinsten med dem. Och som försäljare av
kontorsmöbler är han inte bekväm med yrkets jargong och halvlögner.
I Sams ögon har alla med makt över hans liv, från chefen på jobbet till landets
president, lögnen som framgångskoncept. Bicke tar allt bokstavligt och blir
alltmer desperat och uppgiven. Dessutom vägrar han inse att hans förhållande
med sin fru, som han separerat från för över ett år sedan, är slut.
Bicke känner djup sympati med svaga och utsatta. Han ser inget konstigt med att
föreslå att Svarta pantrarna bör byta namn till Zebrorna, så att även illa
behandlade vita får vara med i kampen mot samhällets orättvisor. Men en vit man
är ingen minoritet, även om Bicke känner sig lika förolämpad av vardagens små
orättvisor. Hans ensamhet är oundviklig.
Bickes utanförskap leder så småningom till ett desperat terrordåd. Innan han
skrider till verket skriver han till kompositören Leonard Bernstein, som han av
någon anledning valt att anförtro sig åt: \"Låt dem veta att jag var nervös. Att
jag, till skillnad från dem med makten, inte var så arrogant att jag var säker
på att det jag gjorde var rättrådigt. Att vara säker är en sjukdom för kungar,
maestro, och Sam Bicke var många saker, men han var ingen kung.\"

Foto: Phil Bray

Mer läsning

Annons