Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förutsägbar fotbollsresa som trampar vatten

Filmstaden: Goal Regi: Danny Cannon I rollerna: Kuno Becker, Alessandro Nivola, Stephen Dillane, Anna Friel, med flera

Annons
Bilden har en varm gul ton. Människorna talar spanska. Men den fotbollsspelande
pojken som flyr från Mexiko till USA kommer så småningom att hamna i Newcastle.
Och där är det blått, kallt och brittiskt.
Filmen gör en något ovanlig resa från misär i Latinamerika via låglönearbete i
Los Angeles till Premiere League i England. Fotboll är ju inte det första man
tänker på för en framgångssaga om en ung amerikan, även om han här råkar vara
illegal invandrare. I allt övrigt är Goal en högst förutsägbar men hjärtlig
familjefilm.

Regissören Danny Cannon, som fick ersätta Michael Winterbottom då inspelningen
redan påbörjats, har bland annat Judge Dredd (1995) och en mängd avsnitt av CSI
bakom sig. I Goal plockar han fram en sida som han inte visat tidigare. Till sin
hjälp har han Kuno Becker och Anna Friel, som fotbollslöftet Santiago och hans
brittiska kärleksintresse, på vilkas ansikten Cannon tryggt kan vila kameran
när berättelsen trampar vatten. För det gör den understundom.

Stephen Dillane gör en fin insats som gammal storspelare och Alessandro Nivola
fungerar i rollen som Newcastles diviga stjärnspelare. Kanske har det att göra
med att han ser ut lite som sin mörkare namne Alessandro Del Piero.

Matchsekvenserna är väl utförda och lagom korta. Man kan misstänka att riktiga
drabbningar blandats med klipp med skådespelarna. Och visst är det lite roligt
att Alan Shearer och de andra skymtar förbi, men när Santiago träffar Raúl,
Zidane och, så klart, Beckham på en bar blir det lite för mycket. Att alla
människor i hela världen visar sig vara närmast helgon är också svårsmält.

Uppföljaren, där Santiago går vidare till Real Madrid (förstås), är redan under
inspelning.

Håkan Norberg

Mer läsning

Annons