Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fullsatt och finstämt

/
  • Anna-Lotta Larsson är numera den självklara stjärnan i den strävsamma duon. Gårdagskvällen förgyllde hon i en djupt julröd klänning med silkeskänsla.
  • Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp bjöd på en mycket finstämd julkonsert i långsamhetens tecken i Selångers kyrka i går kväll. Den rätta känslan infann sig, trots att i stort sett hälften av sångerna inte hade med julen att göra.

Betyg: 3 Selångers kyrka: Anna-Lotta Larsson, Göran Fristorp, Martin Persson, Selångers kyrkokör.

Annons
Utan att ha frossat på julkonsertbordet dristar jag mig till att utse denna till årets mest seriösa i genren i regionen. Därtill hade ungefär hälften av sångerna i går kväll ingen direkt koppling till vår största högtid.
Julstämning är nämligen inget som automatiskt infinner sig bara för att man sjunger gamla välkända verser. Här handlade det mer om att göra ett medvetet avbrott i vardagen, komma tillsammans och njuta ett knippe vackra och eftertänksamma melodier - och komma underfund om att det faktiskt inte är många dagar kvar att spela med innan det är dags. Ute gnistrade vintern vit och obeveklig, inne var det fullsatt (omkring 400 personer) och nästan kvavt, det omfångsrika valvet till trots.
Larsson/Fristorp har ett 15-årigt artistförflutet tillsammans och kan sin sak, trots att det var fyra år sedan de senast var ute på en så här lång jul-i-kyrkan-turné. Anna-Lotta är den lysande stjärnan och hon visade sin proffsighet inte minst när misstaget var ett faktum. Istället för att bli pionröd skämtade hon till det, tog om och nedkallade kvällens avgjort största ovation vid framförandet av The prayer. Visst var det klasskillnad jämfört med Bocelli/Dion, men upplevelsen var ändå mäktig.
Apropå nivåskillnad; den närmare 50 personer starka församlingskören skötte sina relativt få och enkla förehavanden väl men framstod ändå som några nummer för liten för en artistduo av den här kalibern. Intet ont med det, dock.
Även Fristorp ska ha eloge för sin insats. Och hans gitarrspel har fortfarande en imponerande spänst. Däremot föredrar jag honom i visan framför att han ska tvingas krampa i falsett i ett operanummer som O helga natt.
Med sig hade Larsson/Fristorp ett 28-årigt fynd från Frösön på klaviatur, Martin Persson. Hade gärna sett ett litet soloframträdande där. Nu blev konserten ändå aningen lång, en timme och trekvart inklusive extranummer. â¢

Mer läsning

Annons