Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grönländsk maskdans fascinerar och utmanar

/
  • Maskdanserskan Elisabeth Heilmann-BlindDansen har både erotiska och skrämmande inslag
  • Maskdanserskan Elisabeth Heilmann-BlindMaskdanserskan Elisabeth Heilmann-Blind lägger den svarta grunden i sin mask. traditionellt lades den med kol.
  • Maskdanserskan Elisabeth Heilmann-BlindBlodet från de djur som fällts användes till den röda färgen. Blodet symboliserade värme, lust och livet som flyter i våra ådror.
  • Maskdanserskan Elisabeth Heilmann-Blind
  • Maskdanserskan Elisabeth Under tiden Eliabeth sminkar sig berättar honhistorian om maskdansen målningen och danserna..
  • Maskdanserskan Elisabeth Heilmann-Blindtill vardags
  • Maskdanserskan Elisabeth Heilmann-BlindAnsiktet smyckas sedan med linjer och till sist den vita färgen. Alllt för att göra dansaren så oigenkännlig som möjligt. Det var en ''sport'' bland inuiterna (grönländarna) att gissa vem som dolde sig bakom maskeringen.
  • Maskdanserskan Elisabeth Heilmann-Blind

Skrämmande, utmanande och humoristisk. Grönländsk maskdans hörde till de mer spektakulära inslagen i årets Urkult.

Annons
Vet ni vad jag ska med den här pinnen till? Elisabeth Heilmann Blind har just målat ansiktet svart, dragit vita streck i pannan och målat läpparna illröda. Nu håller hon upp en decimeterlång träpinne i luften och ler skälmskt.
Jo, jag ska göra mig ännu vackrare!
Och så stoppar hon pinnen in i munnen, med en ände innanför vardera kinden, så att kinderna spänns ut.
Vi är på en föreställning i grönländsk maskdans, men innan Elisabeth Heilmann Blind visar själva dansen får vi se henne sminka sig, samtidigt som hon berättar om denna flera tusen år gamla tradition.
Så binder hon upp näsan med ett läderband och målar några av tänderna svarta. Och nu är det inte längre en människa, utan ett väsen, som rör sig där framme. Ett väsen som upphäver suggestiva tjut, rullar med ögonen och grimaserar, ena stunden rör sig utmanande framför publikens män, för att i nästa göra ett plötsligt utfall med ett skall, så att vi hoppar till. Det är mer teater än dans, och det är fascinerande, utmanande, groteskt, komiskt och lite småläskigt på samma gång. Allt är improviserat.
Elisabeth Heilmann Blind är själv grönländska, men lärde sig, paradoxalt nog, maskdans då hon gick på teaterskola i Danmark. Hon lever sedan länge i Karesuando och arbetar som skådespelare i Kiruna. Men med jämna mellanrum ger hon också sådana här föreställningar. Dels för att hålla liv i en gammal tradition, dels för att hon tycker att maskdansen har en plats också i dagens samhälle. Därför har hon ibland till exempel på Urkult också workshops i maskdans.
I maskdansen lösgör man spänningar och energier, samtidigt som man konfronteras med de grundläggande mänskliga egenskaperna; fruktan, erotik och humor, både hos den som dansar och hos publiken.
Förr i tiden hörde maskdans till den självklara underhållningen vid fester och sammankomster på Grönland. I dag förekommer den bara som underhållning.
Men jag hoppas den kan komma tillbaka, till exempel som pedagogiskt verktyg.
Elisabeth Heilmann Blind berättar att maskdansen i forna tider fyllde en funktion bland annat i barnuppfostran.
Det är viktigt att bejaka sin rädsla, i synnerhet om man som vuxen ska kunna vara iskall i farliga situationer, till exempel när man jagar isbjörn.
Men maskdansen var också en fruktbarhetsritual och fungerade som psykologisk katalysator i samhällen där människor levde under hårda villkor.
I en vanlig maskdansföreställning får man inte se dansarna sminka sig. Tvärtom var det en sport bland åskådarna att lista ut vem som var vem av dansarna. För traditionellt var det flera personer både kvinnor och män som utförde dansen samtidigt. Både gamla och unga såg på och Elisabeth Heilmann Blind att gamla tiders maskdans innehöll minst lika många både skrämmande och erotiska element som den hon gör.
I det blå cirkustältet vid Näsåkers hembygdsgård sitter hela publiken snällt kvar, trots hennes närgångna stjärtrullningar och tungviftningar, men så är det inte alltid, berättar hon.
När jag uppträdde för maourier på Nya Zeeland gick några av de äldre åskådarna ut i protest. De tyckte det var för utmanande.

Mer läsning

Annons