Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gudar, jättar och valkyrior stridsberedda på Operan

Annons
För tredje gången på 100 år ska maktens män i form av gudar, jättar och dvärgar drabba samman på Kungliga operan. När Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm tar befälet över operamastodonten "Niebelungens ring" låter han världen gå under i Wagners eget 1800-tal.


- Vi har så många fördomar om Wagner. Förr såg man kvinnor i hornprydda hjälmar så fort någon nämnde "Ringen". Numera förväntar man sig alltid något nytt. Att spela Wagner i ett rymdskepp eller göra "Ringen" med hemlösa har blivit vår tids sceniska konvention, säger regissören.

"Dom är vi", sade Richard Wagner, syftande på myllret av mytiska sagoväsen som befolkar hans operaverk. Ett citat som raderparet Staffan Waldemar Holm och hustrun och scenografen Bente Lykke Møller tagit fasta på.

- Wagner menade att han beskrev människor från mitten av 1800-talet. Vet man det blir handlingen lite mer greppbar och karaktärerna nästan vanliga. Man ser plötsligt parallellerna till vår egen tid.

Gudarna i "Ringen" med den mäktige Wotan högst upp i hierarkin hamnar i samma sorts dilemman som vår tids Bush, Blair, Putin eller Persson.

- Wotan är en politiker. Han kan inte rädda livet på sig själv och gudarna utan att bryta mot de avtal som förde honom till makten. Han som den högste guden borde definitivt inte stjäla det som inte är hans. Det är Wotans alla avtalsbrott som leder fram till världens undergång, säger Staffan Valdemar Holm.

Tilliten som grund för välstånd och utveckling. Det är ett av många möjliga budskap som han tror att Richard Wagner ville skicka med sitt 17 timmar långa musikdramatiska verk.

- Jag tror inte att det finns en lösning. Vi har försökt frilägga vad som händer, avtäcka det musikaliska skådespelet utifrån en mänsklig kärna.

En metod som öppnar för fria associationer från Wagners mytiska forntid till vår nutid, menar Holm. Själv har han svårt att frigöra sig från tanken att jätten Fafner är för Wotan vad Osama bin Ladin är för George W Bush.

Richard Wagners första skiss till "Ringen" tillkom under revolutionsåret 1846 och det är lätt att hitta revolutionära tankar och antikapitalistiska motiv genom verket. Bara om det gamla gick under kunde en ny skön värld gro i det fruktbara slammet. Under de 26 år han slet med "Ringens" fyra delar avtog den revolutionära glöden. Om hur han tänkte sig den nya världen efter Ragnarök säger han ingenting.

Den 10 september är så dags. För tredje gången rullar operornas opera i gång med första delen "Rhenguldet" - egentligen en 2 timmar och 35 minuter lång prolog till den dramatik som följer i de kommande delarna. Rhendöttrarnas bekymmersfria lek i flodens bryts när den girige dvärgen Alberich stjäl deras guld. Detta guld som så många gånger ska byta ägare, leda till gudarnas fall och världens undergång.

- Det är intressantast att sysselsätta sig med saker som jag inte vet om jag fixar. Det både skrämmer och fascinerar, säger Holm om sitt fyra år långa åtagande med att sätta upp de fyra delarna av "Niebelungens ring" på Kungliga operan.

Det mest speciella med Wagner, enligt regissören, är de rent fysiska reaktioner som hans musik framkallar.

- Wagner är för djävlig, musiken påverkar mitt känsloliv utan att jag kan värja mig. Han förmår att utan sentimentalitet pina fram känslor, till exempel gråt, hos mig, erkänner Staffan Valdemar Holm.

"Rhenguldet" får premiär den 10 september. Redan den 25 februari nästa år är det dags för "Valkyrian". "Ringens" återstående två delar "Siegfried" och "Ragnarök" får båda premiär under säsongen 2007/2008. (PM)


"Rhenguldet"

Musik och text: Richard Wagner

Urpremiär i München 1869

Sverigepremiär på Kungliga operan 1907

Regi: Staffan Valdemar Holm

Scenografi: Bente Lykke Møller

I rollerna (urval):

Wotan: Terje Stensvold

Loge: Thomas Sunnegårdh

Alberich: Ketil Hugaas

Fafner: Lennart Forsén

Fricka: Martina Dike

Freja: Sara Olsson

Erda: Anna Larsson

Woglinde: Hilde Leidland

Wellgunde: Susanne Végh

Flosshilde: Katarina N Leoson

Kungliga Hovkapellet

Dirigent: Gregor Bühl

---

Hela "Ringen" sattes senast upp på Kungliga operan av Folke Abenius 1968-1972.

1997 satte Kalle Holmberg upp "Rhenguldet" men resten av "Ringen" fullföljdes inte den gången.

Mer läsning

Annons