Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Härlig svängfest med Kalle & Co

Jazzklubben: Karl Olandersson-Bertil "Jonas" Jonasson Quintet
Betyg: 5

Annons
Den musikaliskt högkvalitativa trenden håller i sig på Måndagsjazzen även om den publika delen hamnat i en formsvacka. För nog var Karl Olandersson och hans medmusikanter värd ett större gensvar. Den här kvällen fanns ingen TV-gala att skylla på.
Trumpet, saxofon, piano, bas och trummor tillhör standardgrupperingarna inom jazzen. Något som trumpetaren Karl Olandersson tagit fasta på när han satt samman sin grupp med Bertil "Jonas" Jonasson tenor- och barytonsax, Daniel Tilling piano Kenji Robson bas och Mattias Puttonen trummor. Redan i öppningsnumret Au Privave bjöds vi direkt in i hetluften av svängiga beboptoner för att stanna där kvällen igenom.
Karl Olandersson har behållit sin fina form sedan besöket med Hacke Björksten vilket framgick väl av hans magnifika tolkning av Hoagy Carmichaels mästerstycke, Stardust. Han improviserar väldigt målande och använder hela palettens färgskala i uttrycket.
Västeråsaren Bertil "Jonas" Jonasson är ingen arg ung man eller en nyskapande sökare utan en jordnära musikant, som formulerar sig mycket omsorgsfullt och väl. På barytonsaxofonen uttrycker han sig med en nordisk prägel märkbart influerad av vår store mästare, Lars Gullin. När han byter barytonsaxen mot tenoren hämtar han näringen från bl.a. Stan Getz, Lester Young, Brew Moore och andra från den coola skolan. Trots detta är det nerv och hetta i hans spel vilket han visade med önskvärd tydlighet i solonumret, Like Someone in love.
Omgivningen till de bägge blåsarna var riktigt på hugget. Daniel Tillings underfundiga och oförutsägbara pianiospel, i fint samarbete med Robsons tunggungiga bas och Puttonens lättfotade trumspel sporrade blåsarna till att ge sitt bästa.
Till sist vill jag ge ett stort fång ris till alla som pratar sönder konserterna. Skärpning!

Mer läsning

Annons