Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Härö sätter krigsbarnen i fokus

Annons
Under andra världskriget skickades 70 000 finska barn till Sverige. Många av dem kände sig oönskade och övergivna och 60 år senare bär de fortfarande med sig såren. I sin nya film berättar Klaus Härö historien om ett av dessa barn.


"Den bästa av mödrar" handlar om Eero, en finsk tioåring som skiljs från sin mamma och skickas till Sverige med en lapp om halsen för att undkomma kriget. Men mötet med det nya landet blir chockartat - det skånska landskapet är ödsligt och skrämmande, och Eeros fostermor Signe verkar hata honom från första stund.

- Efter att ha läst fem sidor i manus sade jag "det här måste jag få vara med i". Så starkt var den berättad, om alla dessa barns utsatthet. Jag kan börja gråta bara jag tänker på det. Så det var ett lätt beslut, säger Maria Lundqvist som spelar Signe.

Filmen är löst byggd kring Heikki Hietamies självbiografiska roman, men han delar sina upplevelser med tusentals andra finländare. Många barn lämnade motvilligt Finland för att sedan knyta starka band med sina fosterföräldrar. När de skickades hem efter kriget var det ofta mot deras egen vilja och hemma i Finland kände de sig utanför. På samma sätt fäste sig många svenska familjer vid sina fosterbarn för att sedan tvingas skicka hem dem.

- Det här måste ha varit väldigt många människors liv, alla dessa svenska familjer - svenska mammor och pappor och storasyskon och småsyskon - som har fått hålla tillbaka och sluta tänka. Som inte blivit tagna på allvar - "de är ju finnar". Vi har ju en väldigt föraktfull ton mot finnar, säger Maria Lundqvist.

Finlandssvensken Klaus Härö gjorde svensk regidebut med barnfilmen "Elina - som om jag inte fanns" för knappt tre år sedan. Den bitterljuva berättelsen om en liten finsksvensk flickas kamp för sin värdighet rosades av kritikerna och förärades med Bergmanpriset. Med sin nya film vänder han sig till vuxna i första hand.

- Det är den första spelfilmen som görs på det här ämnet i våra länder. I en vuxenfilm har du större möjligheter att gå hela vägen både när det gäller längtan, kärlek och skilsmässa. Vi ville att det skulle bli en stark film. Det här är väldigt mycket en berättelse om de två mammorna och varför de gör som de gör, säger Klaus Härö.

Det är inte förrän på senare år som krigsbarnens upplevelser har börjat diskuteras i Finland. Länge pratade man inte alls om kriget och de hemvändande barnen ansågs lyckligt lottade som hade klarat sig undan krigets fasor. Det var först i mitten på 90-talet, då de flesta krigsbarnen kom i pensionsåldern, som de började berätta om sina erfarenheter.

- Många krigsbarn hittade varandra och märkte att de inte var ensamma. Jag gick på filmskola och började fundera på vad det betyder för ett barn som skickas bort hemifrån utan att veta vem man ska träffa, hur länge man ska vara borta. När du får brev hemifrån skriver din mamma "tänk inte på oss, allt är bra hemma i Finland". Barn har ju sin egen logik och tänker "betyder det att allt är bra när jag inte är där mer?". Vi människor drar så lätt slutsatsen att vi är oönskade, säger Klaus Härö.

Inför inspelning läste Maria Lundqvist böcker om krigsbarnens upplevelse. Hon berördes starkast av berättelser om hur barnen fick lämna ifrån sig sina kläder när de gick i land i Sverige.

- De klädde av barnen och brände upp kläderna. Sedan fick de nya svenska kläder. För mig är det som våldtäkt, på ett barn som kommer från sin mammas varma famn med sin stickade tröja. Det är nog den största förnedring de kunde fått gå igenom, att ta av sig det enda de hade av med sig från mamman eller pappan.

Filmen innehåller många starka scener där den känslomässigt stukade Signe försöker förhålla sig till Eero, som hon ser som en inkräktare. Vid ett tillfälle slår hon honom, och Maria Lundqvist ser lite plågad ut när hon pratar om just den scenen.

- Ett slag kan man inte fejka. Och så fick vi ta om scenen ett par gånger och till slut var Topi (Majaniemi, som spelar Eero) alldeles röd, stackarn. En annan scen som var jobbig är när han ligger i sin soffa, en ensam liten unge från Finland, och jag bara tittar på honom och stänger dörren. Det var minst lika mycket smärta hos mig då. Att göra så mot ett barn! Jag kan inte fatta det. Jag har fyra ungar och tror mig veta hur lätt man kan förlora förtroenden.

Klaus Härö ägnade mycket tid åt att hitta det perfekta landskapet för filmen. Det var viktigt att Sverige och Finland skulle vara som två olika planeter, att Eero var som en rymdvarelse i den nya miljön. Under en bilfärd ner till Ystad, där interiörerna är inspelade, hittade han rätt.

- Vi körde längs med vägen mot Ystad när vi såg de här kullarna som steg upp som en drakes rygg, som ett sjöodjur. Man såg havet och sedan kom den böljande drakryggen. Det kändes som "nu är vi inte i Sverige längre". Min fotograf sade på sitt kärva finska vis: "Du kan filma var du vill, jag filmar här".

"Den bästa av mödrar" har premiär den 4 november. (PM)


Fakta/På gång

+ Maria Lundqvist är i slutet av inspelningen av Colin Nutleys kommande film "Heartbreak hotel". Hon jobbar också med en julshow, ett scenprojekt med Helena Bergström och med animeringen av "Lilla spöket Laban" som produceras av Per Åhlins PennFilm. Resultatet ska bli långfilm eller tv-serie.

- Det är jättekul, jag får göra alla rösterna. Min och Helenas idé gör avstam i Tjechovs "Tre systrar", vi ska börja repetera i februari så vi håller på och skriver och fnular. Det blir hudlöst, komiskt och galet när vi gestaltar hur det blir när kvinnor kommer ihop sig både om roller, livet och en plats på scenen. Vi ska ut på turné och sedan ska vi lägga oss på någon scen i Stockholm.

+ Klaus Härö ska börja spela in sin nästa film i Dalarna i vår. Det blir en helsvensk historia om de svenska tvångssteriliseringarna ur en ung kvinnas perspektiv.

- Det är en överlevnadshistoria. Vi letar efter inspelningsplatser i Dalarna, vi har ett manus som börjar bli riktigt bra nu och vi har börjat med casting. Den handlar om en ung tjej som kommer in på ett sånt där hem och får kämpa för att komma ut. Det blir en blandning mellan kända svenska skådisar som jag har sett och tänkt "wow, tänk om jag någon dag fick jobba med honom eller henne", och nykomlingar.

Mer läsning

Annons