Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hellacopters svänger ett helt gäng

/

Hellacopters Norra scenen Lördag

Annons
Redan från start var pedalen i botten för Hellacopters och det svängde faktiskt direkt. Before the fall är ren och skär rock\'n roll modell Chucken. Monkeyboy som följde stärkte bandets status som genuina rock\'n rollare.

Det är i låtar som Can\'t be home som bandet bäst kommer till sin rätt. Med ett visst laidbackstuk i trumspelet samtidigt som det paradoxalt öser för fullt. Till skillnad från Backyard Babies behöver Hellacopters inte spela över på scen som Dregen nu för tiden gör. Det räcker för bandet med att bara lira. I och för sig; med en pådrivare som Robert Eriksson bakom trummorna som tydligt håller fart och fläkt och fullkomligt styr tillställningen är det för övriga bandmedlemmar bara att åka med. Intensiteten och kraften bakom trummorna är imponerande.

Bandet har en bunt enkla, raka, rätt starka rocklåtar utan några större utsvävande krusiduller. Enkelheten gör att grabbarna får det att svänga ett helt gäng. Dessutom visade Nicke Andersson och Robert Dahlqvist att de kan få det att svänga rejält med sina gitarrduellslingor.

Med tiden har bandet blivit mera mjukt på platta. Hellacopters kommer inte riktigt till sin rätt när de lirar midtempolåtar, tack och lov var det under lördagskvällen öppna spjäll. Det enda jag kan ha synpunkter på är att det kanske fattas lite i variationen av låtarna för att bandet ska nå upp till yttersta rockeliten.

Med en riktigt röjig version av MC5-klassikern Kick out the jams avslutade Hellacopters en riktigt svängig och ösig spelning i mycket värdig rock\'n rollanda.

Mer läsning

Annons