Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I helgen har Galenskaparna och After Shave spelat...

I helgen har Galenskaparna och After Shave spelat ytterligare tre föreställningar på Hotell Södra berget i Sundsvall med sin 70-talsshow Hålligång polisong.
För Sundsvalls Tidning berättar de om humor, kritiker och saknaden efter Peter Rangmar.

Annons
Det var för nästan 25 år sedan som komikerna i Galenskaparna och sångfåglarna i After Shave slog sig ihop. Den sju man starka spexgruppen satte upp revyn Skruven är lös i Göteborg och Stockholm 1982, och det var succé redan från början. I dag har det hunnit bli 35 tv-serier, krogshower, långfilmer och turnéer. När det gäller att åka landet runt med olika uppsättningar är det numera bara Knut Agnred, Anders Eriksson, Per Fritzell och Jan Rippe vi ser på scenen, precis som i Hålligång polisong. Kerstin Granlund och Claes Eriksson har tröttnat på turnélivet och fokuserar på att vara med i de lite större uppsättningarna på teatrar i Göteborg och Stockholm. Den sjunde medlemmen, Peter Rangmar, gick tragiskt bort i cancer våren 1997.
Hålligång polisong är skriven - eller framarbetad - av de fyra herrarna som står på scenen, tillsammans med Den Ofattbara Orkestern, en kvartett som har jobbat med Galenskaparna och After Shave i alla år. Vanligtvis är det Claes Eriksson som skriver manusen.
När Claes skriver någonting så kommer han och presenterar ett färdigt manus som vi tar oss an. Men när vi är ute tillsammans och jobbar har vi tillfälle att umgås mycket och så föds många roliga idéer. Då kom vi på den här 70-talsgrejen, berättar Jan Rippe. Det blir en annan stil - Claes är mer inne på det skrivna ordet och mer tyngd. Det blir mer musik i förgrunden när det är vi fyra, lite mer kabaréaktigt.
Vi vill roa folk, punkt slut. Det finns ingen djupare mening än att det är en kul återblick till svunna tider och massor av musik, fyller Knut Agnred i.
Vad är humor för er?
Humor för mig är att bli överraskad, säger Anders Eriksson. Mycket av det man ser i dag tycker jag känns ganska så förutsägbar. Då kan man bli lite styrkt i det man själv håller på med. Vi försöker att göra något nytt, även om man kanske också kan vår stil till slut efter 25 år.
Och folk tycker ju uppenbarligen om det. Vi ger inte så mycket för den här ståuppkomiken, med elak satir och personangrepp. Det är så lätt att vara elak - ta en främmande människa och göra en massa påhopp på den utan att den personen kan försvara sig, säger Jan Rippe.
Nu ska jag vara lite kritisk: När man ser en del nytt, framför allt det här med Stockholm live, så tycker man att de nya komikerna borde kunna sin historia lite bättre. Det är så mycket som de gör som vi redan har gjort. När vi jobbar så är vi väldigt noga med att vi inte sett eller hört det förut, säger Anders Eriksson.
Det har varit en viss diskussion här i Sundsvall i veckan om recensenter och deras betydelse och makt. Spelar det någon roll vad recensenterna skriver?
Ja, särskilt när vi kommer på korta gästspel som här i Sundsvall, så det är klart att det hjälper till när man får en bra recension. När man sätter upp en längre produktion så har recensionen betydelse i början, men sedan hoppas man att snacket ska gå igång. Om människor pratar om föreställningen i fikarummet, det är det bästa betyget man kan få. Mun-mot-mun-metoden kan man kalla det, berättar Anders Eriksson.
Samtidigt kan recensenten komma med synpunkter som man tar till sig, säger Per Fritzell.
Bara det är konstruktiv kritik och inte bara avfärdar något som skit, då är det inte bra journalistik, säger Knut Agnred.
I år är det åtta år sedan Peter Rangmar gick bort. Hur fortsätter man efter att en nära vän och kollega avlider? Första reaktionen var bara kaos. Men sen kom påtryckningar utifrån och inom gänget att vi måste gå vidare - världen kan inte upphöra, berättar Jan Rippe.
Vi hade möten i början och funderade på om vi skulle lägga ner. Vi hade inte lust med någonting, säger Knut Agnred.
Vi sa att det största sättet att hedra Peter hade varit att lägga ner, "vi kan inte fortsätta utan honom". Men samtidigt tror jag inte att han skulle ha velat det heller, säger Anders Eriksson. Sedan är det ju så att vi inte bara förlorade en arbetskamrat på scen. Vi var ett så tajt gäng - vi förlorade en social bit i gänget. På något sätt så var vi sju kompletta i personligheter, sju väldigt olika personligheter som funkade i symbios. Så rycker man bort en bit, då blir det förvirring i gänget. Sedan försökte vi hitta tillbaka igen som det var förut, men det går ju inte. Vi kan aldrig ersätta Peter.

Fotnot: På grund av det stora publiktrycket så pågår just nu förhandlingar om en fortsättning på showen i Sundsvall senare i vinter.



Fakta: Galenskaparna och After Shaves produktioner (i urval)
1986 Macken
1989 En himla många program
1991 Stinsen brinner
1994 Lyckad nedfrysning av herr Moro
1996 Monopol
1997 Alla ska bada
2002 Kasinofeber
2004 Falkes fondue
Källa: gasverket.se

Mer läsning

Annons