Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Indiepopens Klapp och klang

Annons
Omöjligt bandnamn. Skeva låtar. Gnällig sångare. Det amerikanska bandet Clap Your Hands Say Yeah hade oddsen emot sig. När året går mot sitt slut kan Alec Ounsworth och hans band ändå se tillbaka på ett 2005 när de blev indiepopälskarnas kelgrisar. Tidigt nästa år får det självbetitlade debutalbumet Sverigedistribution.


- God hygien, rätt träning, bra fysiska förutsättningar, mycket råa grönsaker och lite koffein. Det är antagligen därför det har gått så bra för oss, säger Alec Ounsworth.

Han har precis varit ute och rökt utanför ett hotell i Stockholm, men molnet runt hans huvud osar av sarkasm. Sedan albumet "Clap your hands say yeah" släpptes i somras har popjournalisterna tävlat om att dra referenser till Talking Heads och Neutral Milk Hotel medan ekonomijournalisterna har lyft upp bandet som ett exempel på entrepenörskap i 2000-talets internetpräglade värld. Alec Ounsworth är komplett ointresserad av bägge perspektiven. Han vill kurera sin förkylning. Ett besök på Moderna museet står antagligen högt upp på önskelistan också. Där finns Robert Rauschenbergs berömda get, den med ett däck runt magen. Och Rauschenberg och Chagall är lika viktiga för Alec Ounsworth som Brian Wilson och Velvet Underground. De är definitivt viktigare än Babyshambles, Bloc Party, Interpol eller vilket som helst av de band som är nutida kollegor till Clap Your Hands Say Yeah.

- Jag lyssnar på gamla grejor. Visst finns det några nya band jag har hört, men absolut inte så mycket att jag kan säga något om dem, säger han.

Hittills har albumet sålt mellan 30 000 och 40 000 exemplar i USA. Det är omtumlande för ett band som gjorde en skiva att marknadsföra på sin nätsida och sälja vid sidan av scenen på konserterna. Men ryktet spred sig på internet och snart började kunderna fråga efter den i skivaffärerna. I januari får skivan "Clap your hands say yeah" europeisk distribution och bandet är i Stockholm för en konsert.

- Våra förväntningar var så lågt ställda att allt överträffar dem. Vi gjorde skivan för att få spela konserter, säger Alec Ounsworth.

Han började skriva låtar för tio år sedan och ett av spåren på debuten, "Heavy metal", har åtta år på nacken. Ursprungligen hade han ingen större önskan att uppträda offentligt, men i takt med att bandmedlemmarna Lee och Tyler Sargent, Robbie Guertin och Sean Greenhalgh droppade in blev de ett band. Skev rock med direkta melodier, präglade av Ounsworths karakteristiska sångröst. Referenserna till Talking Heads är inte orättvisa, det finns kopplingar mellan David Byrnes och Ounsworths spattiga stämma.

- Jag har alltid sjungit så och funderar inte så mycket över det. Däremot måste musiken göras så att den passar rösten, motsatsen är utesluten. Somliga människor sjunger, andra lutar sig in i låten. Skillnaden är tydlig. Jag gillar att träffa tonerna på ett speciellt sätt, säger Alec Ounsworth.

Hur kom ni på bandnamnet?

- Det kändes bara rätt. För mig symboliserar det balansen mellan optimism och oskuld.

Hur ska den perfekta poplåten vara?

- Det jag gillar med popmusik är att den inte finns. Förr fanns det väl standardsätt, som när Phil Spector gjorde sina klassiska låtar. I dag har allt vuxit så mycket att det inte finns någon perfekt pop, något sätt att närma sig den. Jag vet i alla fall inte hur.

Alec Ounsworth suckar. Hösten har gått i raketfart och han har inte varit hemma längre än en vecka sedan i augusti. Han berättar att Clap Your Hands Say Yeah redan har material nog för att fylla två album till - om de bara får tid att gå in i studion. Dessutom har han tre, fyra andra löst hållna projekt vid sidan av succébandet, bland annat det countryinfluerade Pelican Picnic.

- Det skulle vara kul att släppa skivor med dem också. Men allt har rullat så fort att jag inte kan fokusera på de andra banden så mycket som förr.

Skulle ni kunna tänka er att skriva kontrakt med ett skivbolag i framtiden?

- Jag vet inte. Det var en bra idé att anlita någon för distributionen i Europa. I USA måste någon övertyga oss om att motsatsen till det vi gör nu är okej, annars får det vara. Instinktivt känns det inte som en bra idé. Vi har klarat oss bra hittills, säger Alec Ounsworth och hastar ut för att ta en ny cigarett. (PM)

Mer läsning

Annons