Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inkräktare i duktighetens helvete

Annons
Marie Hermansons skriver mystiska berättelser om vanliga människor. I hennes sjunde roman tampas en småbarnspappa med idyllens krav, och med en underlig figur som bor i trappskrubben.


"Mannen under trappan" handlar om Fredrik, en man som dignar under kraven som följer med livet i den nyinköpta villan, med konstnärsfru och två små barn. När det visar sig att huset innehåller en objuden hyresgäst börjar hans tillvaro sakta vittra sönder. Under trappan bor den mystiske figuren Kwådd vars närvaro rubbar alla Fredriks cirklar, från lunken på jobbet till relationen med hustrun och barnen.

Idén föddes efter att en granne varnat Marie Hermanson för en mystisk man som smög omkring och drog i ytterdörrar. Varningen ledde till en dröm där författaren mötte en man som sade sig bo i husets trappskrubb.

- Det var en väldigt obehaglig känsla, att man hade någon därinne. Och den här drömmen hade ett namn faktiskt, den hette "Mannen under trappan". Den dröjde sig kvar på något vis tills jag tänkte "det här är nog fröet till en bok".

Hennes förra bok "Hembiträdet" utkom för ett år sedan och den nya romanen har kommit till i rekordfart. Vanligtvis går det tre år mellan hennes böcker, men berättelsen om Fredrik och Kwådd krävde att bli skriven utan avbrott. Det är kanske därför det finns många kopplingar mellan de två böckerna. I "Hembiträdet" nästlade sig huvudpersonen Yvonne in i en annans hem, i "Mannen under trappan" råder ombytta roller.

- Jag är fascinerad av att man överskrider gränser och går in i varandras världar. Den här genomsläppligheten, att man tar in andra människor i sig och att det som man har inne i sig kan ta fysisk form och bli någonting utanför. Kwådd är ju någon sorts materialisering av Fredriks alla krav. I genomsläppligheten uppstår en sorts laddning.

En annan parallell är duktigheten. Yvonne är en typisk duktig flicka, en arketyp som blir alltmer synlig i verkliga livet, såväl som i litteraturen och på film. Fredrik är en mer osynlig motsvarighet, den duktige pojken.

- Det har talats och skrivit mycket om det här när det gäller kvinnor, att man har många krav på sig. Men jag tror att det gäller i minst lika hög grad för män. De har ju också fått en massa nya roller som de ska leva upp till. Det är väldigt mycket dubbla budskap, att de ska vara mjuka och snälla nallebjörnar, och samtidigt en riktig karl som är stor och stark och tuff. Det måste vara väldigt förvirrande.

För Marie Hermanson finns inga krav på att hennes huvudpersoner måste vara sympatiska. Fredrik är ofta feg och ytlig medan hans fru är självisk och saknar empati. När hon skrev "Hembiträdet" kände hon ett ständigt motstånd inför den kontrollmaniska Yvonne.

- Ofta är det roligare med osympatiska personer. Dem börjar jag faktiskt uppskatta även i levande livet, jag kan tycka att osympatiska människor är mycket mer intressanta är sympatiska. Sedan försätter sig människor som är lite ytliga och egoistiska oftare i lite mer spännande situationer som gör att det händer lite mer kring dem. De stöter sig med andra, ljuger och spelar dubbelspel. Det är ju bra för en författare, det kan bli berättelser.

Nästa år är det 20 år sedan Marie Hermanson debuterade med novellsamlingen "Det finns ett hål i verkligheten". Sedan dess har hon givit ut ytterligare sex romaner, "Mannen under trappan" är den sjunde. Och med tiden har hennes inställning till skrivandet blivit mer och mer avslappnad.

- När jag började var jag väldigt mycket skrivandets fånge. Jag hade inte så stor koll på vad jag gjorde och jag var väldigt fascinerad av att det blev någonting. Det var som att gå runt i en skog -"oj, nu kom jag hit". Jag hade lite svårt att få ihop själva berättelsen. Nu har jag lite mer av ett fågelperspektiv, lite mer kontroll. Det är en trygghet att veta att jag har gjort detta många gånger.

Marie Hermanson får ofta komplimanger för att hennes skrivna språk är så vackert, att det finns något djupt tilltalande och estetiskt i hennes opretentiösa metaforer och sakliga beskrivningar. Själv är hon inte förtjust i det perspektivet.

- Jag kan reta mig på när man pratar om "vackert språk". Ett språk är ju ingenting i sig självt, det är bara ett verktyg. Språket ska överföra de bilder och tankar som jag har till läsaren. Det ska vara så effektivt och bra som möjligt. Sedan är det som konsthantverk: riktigt bra och funktionella saker som en sked eller en skål blir ju vackra också. Jag är ute efter precision och effektivitet, snarare än skönhet. (PM)


Fakta/Marie Hermanson

Fullständigt namn: Marie Helena Hermanson

Född: Den 26 november 1956 på Mölndals BB. Uppvuxen i Sävedalen utanför Göteborg.

Bor: I Göteborg.

Familj: Sambo och två barn på 19 och 21 år.

Bibliografi: "Det finns ett hål i verkligheten" (novellsamling, 1986), "Snövit" (1990), "Tvillingsystrarna" (1993), "Värddjuret" (1995), "Musselstranden" (1998), "Ett oskrivet blad" (2001), "Hembiträdet" (2004).

I cd-spelaren: Dani Klein från Vaya con Dios.

Senast lästa bok: "Jag valde mitt liv" av Sigrid Kahle.

Favoritfilm: Fellinis "Amarcord".

Aktuell: Med sin sjunde roman "Mannen under trappan" som kommer ut den 28 oktober. Hennes förra bok "Hembiträdet" har precis kommit i pocket.

Mer läsning

Annons