Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag har sett Sveriges framtid

Annons
Och den är vacker. Om allt går som det ska. Och det kan det göra, om vi vuxna skärper till oss.
Jag bevistade igår dotterns månadssamling på hennes skola och såg några 6-10-åringar läsa sagor, ställa gåtor, spela teater, sjunga och trolla. Det var så charmigt och gulligt att man kunde gråta av glädje.
Sen slog det mig att då och nu och imorgon ligger kring 150 flyktingbarn apatiska, vissa matas med sond och dropp. Mer än dubbelt så många som barnen på månadssamlingen, de som var så levande, så glada, så nyfikna på livet.
Men sossar och moderater i riksdagen ville inte ge flyktingbarnen amnesti och låta dem stanna. Ville inte ge dem chansen att få samma trygga barndom som de flesta svenska barn får.

Aldrig att dessa politiker tyst och stilla skulle titta på ifall svenska barn låg sängbundna med stängda käkar, om de fick lida på samma sätt. Men invandrarungar kan man visst strunta i.
På månadssamlingen fanns ingen ångest, ingen kyla, ingen grymhet, och jag tänkte att om 30 år är det några av dessa barn som bestämmer om min ålderdom ska bli bra. Om kommande flyktingar ska behandlas värdigt, om gamla och sjuka får en bra sjukvård, hyfsad pension och kan känna sig trygga på gator och torg.

Men det beror ju på dagens vuxna. Jag tror på människans inneboende godhet, jag tror att barn i grunden är snälla och om vuxna sköter sitt jobb så blir det bra människor av dem.
Jobbet är enkelt, lär barnen att vara snälla och rättvisa, och dela med sig av både prylar och kärlek. Ska det vara så svårt?
Ja, det verkar så. Ibland undrar jag hur samhället håller ihop egentligen, när det finns så mycket grymhet i världen. Att inte hela skiten bara brakar ihop.
I afrikanska Malawi är 1,2 miljoner barn föräldralösa, och fler lär det bli - 40 procent av de vuxna är hiv-smittade.
I Washington dör ett barn i månaden, träffade av förlupna kulor från knarkgäng som gör upp med varandra.

Fotbollshuliganer kastar brandfacklor på motståndarnas målvakt.
George Bush förbereder sig enligt välunderrättade källor på att anfalla Iran i sommar.
Hans kusin Jed Bush, guvernör i Florida, har infört en"skjut först-fråga sen"-policy - den som tycker att nån ser ut som en brottsling eller våldsverkare kan bara skjuta vederbörande.
I Brasilien åker poliser runt och mördar gatubarn, betalda av affärsmän som inte vill ha dem drällande kring sina butiker.
Paradise Hotel-Olinda får spela in en skiva.
Nja, det sista kanske inte var så hemskt, men annars är det lätt att bli bedrövad av sakernas tillstånd.
Löningen på eländet har jag inte, utom att vi alla får ta ansvar för våra handlingar och vår attityd, och helt enkelt göra vårt bästa. Då kan ingen säga att man svek, att man aldrig försökte.
Så alla där ute, skärp er, så får vi den framtid vi vill ha, okej?

Mer läsning

Annons