Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag väljer gärna att inte behöva välja – mindre utbud passar mig väl

/
  • Lorentz spelning på Aveny i vintras är en av flera grymma nöjeshändelser i Sundsvall det senaste året.

Annons

Nu ska jag vara helt ärlig, jag lovar.

För nästan exakt ett år sedan flyttade jag upp till Sundsvall från Stockholm. Tillbaka till staden där jag föddes – men som jag lämnade för 17 år sedan.

Och nu kommer det känsliga – det var inte så mycket för just staden i sig, särskilt inte ur ett kultur- och nöjesperspektiv, som jag återvände till Sundsvall.

Nej, det var väl mest journaliststudierna som lockade mig norrut. Att lämna Stockholm, med allt vad den staden erbjuder, tog faktiskt emot lite.

Men ett år har passerat och jag har nu en helt annan syn på Sundsvall. Jag trivs verkligen med att bo här och klagar inte (nåja) det minsta.

Ändå är det så, att när någon i Stockholm frågar hur livet är i Sundsvall är mitt svar oftast: "Jag trivs jättebra, men det är ju ingen metropol direkt, höhö". Det blir lätt att jag förminskar staden och ger bilden av att inget händer här. Att det inte finns något att göra.

Fast är det verkligen så? Om vi tittar på staden ur ett kultur- och nöjesperspektiv. För när jag tänker efter har jag nog aldrig varit så aktiv och gått på så mycket saker som jag har gjort under det här året i Sundsvall. Jag har varit på mer stand-up än någonsin tidigare och jag har sett mycket mer livemusik än vad jag vanligtvis gjorde på ett år i Stockholm.

Det har varit riktigt bra saker och det har även funnits en bredd i utbudet. Sundsvall bjuder bjöd på barnens favoriter som Håkan Norberg så väl beskrev det. Och festivaler som Burefestivalen och Folkan Waterfront stod för lite smalare, men riktigt grymma bokningar.

Sen är det, alla fall för min del, bara bra att det inte finns ett överflöd av saker att se och göra. Ett alldeles för stort utbud gör att en lätt blir kräsen och mättad.

"Oj, bandet som jag gillar kommer och spelar. Jaja, jag kan se dem en annan gång. Det går säkert fler tåg", blir det lätt att en tänker.

Men så tänker jag inte i Sundsvall. Här kanske det bara går ett tåg och då passar jag på att ta det. Händer det något spännande så ser en till att vara där. Jag tror det passar mig rätt väl att ha ett fåtal intressanta saker att välja på i stället för att ha oändligt med valmöjligheter.

Nu är mina veckor som vikarierande nöjesredaktör slut och jag lämnar över till Linette Israelsson som kommer att hålla ställningarna i en vecka innan allt är som vanligt igen.

Själv ska jag ta en snabb vända hem till Stockholm och alla dess valmöjligheter. Men en sak har jag lärt mig på det här året i Sundsvall – det kommer nog sluta med att jag bara stannar hemma. Det går ju alltid fler tåg.

Mer läsning

Annons