Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jazzklubben: The Brazz Brothers

Annons
Jazzklubben: The Brazz Brothers

Betyg: 5 ST

Vårt västra grannland Norge är inte berömt enbart för exempelvis sin olja, torskfiske, idrottsframgångar, Edvard Munch, Henrik Ibsen, Edvard Grieg och sin vackra natur.

Norge har dessutom många fina jazzmusiker med internationellt stjärnstatus, saxofonisten Jan Garbarek, sångerskan Karin Krog, basisten Arild Andersen och den fantastiska sextetten Brazz Brother som igår kväll slog rejäl knock på Måndagsjazzpubliken med sitt varierade musikutbud.

Bandet som är hemmahörande i Trondheim och dess omgivningar består av brödratrion Foerde med Jarle och Magne trumpeter, flügelhorn och Helge på trombon. Dessa tre kompletteras med bröderna Tafjord med Runar på franskt horn och Stein Erik på tuba samt den virile trumslagaren Marcus Lewin från Eskilstuna.

Kvällen inleddes med norsk musik i modern tappning, bl.a. en halling där Lewin fick spela ut hela sitt register både på trummorna och på attiraljerna runt omkring. Precis efter trumsolot när det började att lossna på riktigt spelade tekniken ett spratt med ljudet vilket framkallade en ofrivillig paus på cirka en kvart. När problemet väl var löst startade de om en vacker romans av Grieg, Primula Veris, följt av hallingen Kärringknuten som tände publiken.

Brazz Brothers som turnerat världen runt, spelat med andra musiker, har naturligtvis tagit intryck från vitt skilda musikgenrer för att sedan forma om beståndsdelarna till sitt eget. De gjorde en oerhört vacker tolkning av den sydafrikanske pianisten Abdullah Ibrahim, mest känd under namnet Dollar Brand, en klangrik mustig ballad betitlad Song for Agary. Därefter förflyttade de oss över atlanten till 50-talets USA då jazzbegreppet bland de färgade kallades soul music. En av den tidens största hits, Bobby Timmons "Moanin´ fick en riktig genomkörare när gutterna bjöd upp till sin allra bästa nivå. Runar Tafjords valthornssolo fick garanterat godkännande nickar av kollegorna Julius Watkins och John Graas från deras softa molnkant.

Jag hade nöjet att höra Brazz Brothers på Bangen 1996 och då satt vår käre vän Egil Johansen bakom trummorna. Men som allting annat har det här spelglada gänget utvecklat konceptet och breddat repertoaren. Samtliga är utomordentliga instrumentalister och utan att förringa någon i bandet var det ändå tubaisten som imponerade mest på mig. Han lät som en kontrabasist med linjära basgångar vilket måste vara svårt att få fram men jag gissar att han använde sig av så kallad "rundandning", d.v.s. andas in samtidigt som man blåser ut. Hur som helst, imponerande var det. Avslutningsvis en fantastisk kväll med fantastiska musiker!

Hans-Erik Bergman

Mer läsning

Annons