Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jerry var i högform

/

Annons
KONSERT
Tonhallen: Ringside med Jerry Williams och bandet Rebel dela Questa.

Att han bara orkar, och att publiken aldrig ledsnar ...
När det gäller Jerry Williams är förklaringen egentligen ganska enkel. Det handlar om ömsesidig kärlek och respekt. Nu kör han runt i landet med showen Ringside i Riksteaterns regi. 160 fulla hus på Scalateatern bytts till lika fullsatta lokaler ute i landet. Innan året är slut har han vevat föreställningen upp emot 200 varv. Ändå låter det fräscht.
I går kväll var det Sundsvalls tur. En smäckfull Tonhall (slutsåld sen veckor tillbaka) njöt, tjöt och stampade i golvet. Ingen turnéleda stod att märka hos det gamla fullblodsproffset. Jerry var i högform och varvade festligt mellansnack med högoktanig rock´n roll. Men här fanns även gospel, tex-mex och ballader påpassligt inmixat. Å andra sidan tycker jag allting Jerry gör på något märkligt vis bara blir rock´n roll.
Ringside är en show där mellansnacket funkar som nödvändigt kitt mellan rockinslagen. Både publiken och scenartisterna behöver pusta mellan varven och med åren har Jerry Williams blivit en lysande stå-uppare med skön distans, träffsäkerhet och humor. Showen tappar alltså inte tempo i snackpartierna utan skapar snarare nyfikenhet och förväntan inför vad som komma skall därnäst. Ungefär som det boxningstema som fött idén till showen. Eller som huvudpersonen själv uttrycker saken:
Tre minuter är vad man pallar att gå för fullt.
Numera, ja. För visst har tidens tand börjat gnaga även på denna rockikon. Flåset räcker inte till lika många vildsinta utflykter på scenen som förr, men ändå fullt tillräckligt för att locka fram det igenkännande smajlet hos oss i publiken. Liksom handen bakom örat, tempoklappet mot låret och hjärtat. Rock´n roll! Vi har sett poserna hundratals gånger men det känns aldrig spekulativt och utstuderat. Det hör till rollen han så skickligt spelat genom åren, den roll vi aldrig ledsnar på och som Jerry älskar.
Låtvalet i Ringside är välbalanserat och Jerry och hans kompanjoner har haft mod att plocka bort en hel del måste-låtar. Bra det. För den mer okända låtskatt han bär på är väl värd att föras ut till den breda publiken. Down bound train i upptakten av andra ronden är ett bra exempel, Five months, two weeks, two days, ett annat. Det finns fler godbitar för finsmakarna. Sköngungande Rock me baby, överraskningarna Tisket a tasket (det du Ella!) och Too much monkeybusiness. Jag tycker Ringside (Daniel Lemma) också ska räknas dit. Mer pop än rock, men klart bra. Listan kan göras lång.
Kul också att orkesterledaren Svante Persson och Jerry kommit varandra så nära de senaste åren. Bandet Rebel dela Questa gör en fantastisk rockafton ännu mer minnesrik. En kväll fylld av show-stoppers.

Per-Roger Carlsson

Mer läsning

Annons