Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Josef Fares går på djupet

Annons
I sin nya film har Josef Fares tagit fram de mörka färgerna. Efter succékomedierna "Jalla! Jalla!" och "Kopps" väcker han barndomsminnen till liv i det drömska dramat "Zozo".


- Den här filmen är mycket mer personlig på alla plan. Det är ingen lätt grej att föra över sina känslor till film, säger Josef Fares.

På fem år har hans namn blivit synonymt med kul svensk film, publikdragare med hjärta som lockar Svensson till biograferna. I "Zozo" byter Fares spår, något som förvånat många kritiker.

- Det är tråkigt att jag har framställts som en pajas. Och visst, jag är ju ett barn egentligen men det är klart att jag har en allvarlig sida. Jag har valt ett yrke där man ganska ofta måste gräva i sig själv och då dyker det upp sådana sidor. Det är klart att det sätter sig på filmerna man gör.

- Men det är inte så att jag plötsligt har växt upp och bara tänker göra allvarliga filmer. Det som driver mig är lust och då kan den lusten leda mig vart fan som helst.

"Zozo" handlar om en tioårig pojke som bor med sin familj i ett sönderbombat Beirut. Zozo skiljer sig inte mycket från andra barn i världen - han spelar fotboll, tittar på flickor och dagdrömmer. Men kriget är ständigt närvarande och snart ska hela familjen lämna Libanon för tryggheten i Sverige där farmor och farfar bor. Men en bomb raserar Zozos tillvaro och han måste ensam ta sig till det främmande landet i norr.

Filmen är inte självbiografisk men historien är inspirerad av Josef Fares barndomsminnen. Han föddes i Libanon 1977 och flydde tio år senare, mitt under brinnande krig, till Sverige. Han hade inte lika traumatiska upplevelser som Zozo - kriget hölls på avstånd av föräldrarna och själv tyckte han mest att det var spännande - och familjen lämnade landet tillsammans. Men Zozo och Josef är båda drömmare som skapar egna världar i huvudet.

- Folk får tolka filmen hur de vill, det här är ju ändå en situation som händer idag, med väldigt många barn. Så det spelar ingen roll om den inte exakt stämmer överens med mitt liv.

Halva filmen spelades in i Libanon med ett libanesiskt filmteam. Det avlöpte smidigare än han hade annat ("de hade en annan störningsgräns - om man brände en bil på en smal gata så var de så vana att de bara tyckte att det var roligt") men mötet med ett land han inte sett på 17 år blev något av en chock.

- Det jag kommer ihåg väldigt starkt är lukterna och hur de påverkade mitt minne. Så är det ju när man är kär också, att lukt betyder så mycket.

I alla sina tre filmer har Josef Fares använt sin bror Fares Fares i en framträdande roll. I "Zozo" medverkar han i ett lite nättare format, som en pratande kyckling som blir Zozos förtrogne. Men brodern blev inte förolämpad av att gå från actionpolis till fjäderfä

- Han tyckte bara att det var kul, att det var roligt att få vara delaktig i filmen. Och det funkade väldigt bra. Jag hade en kyckling när jag var liten i Libanon. Den pratade inte men jag pratade med den. I och med att den här filmen är ganska inspirerad av mitt eget liv var det inte så svårt att komma på idéer.

Ett av filmens mest smärtsamma ögonblick är Zozos möte med en helt vanlig svensk mellanstadieklass. Skolkamraterna som omöjligt kan första vad han har varit med om utser genast Zozo till nästa slagpåse och mobbingoffer. Ett ensamt barn på en skolgård full med lekande ungar - en scen som skär i hjärtat, nästan värre än när bomberna faller över Beirut. Josef Fares har upplevt samma sak, men han vill inte se filmen som en hämnd.

- Jag ville inte peka ut några speciella skurkar i filmen utan har försökt hålla en så förstående ton som möjligt. Det är också så jag ser på livet. Man kan inte anklaga de svenska barnen för att de gör fel, för de vet inte bättre. Det är en inre kamp som Zozo har för att överleva alla svårigheter, en kamp som kan utspela sig i vilket land som helst och inom vilket barn som helst. Det är en resa som många barn gör.

Uppmärksamheten kring Josef Fares efter succén med "Jalla! Jalla!" har gränsat till hysteri. 28 år gammal och med tre filmer i bagaget har han fått namnge en videofestival i hemstaden Örebro och en studio i filmfabriken i Trollhättan. Själv har han svårt att relatera till det som skrivits om honom.

- Jag tycker att jag är lite överskattad. Jag har gjort "Jalla! Jalla! och "Kopps" - de är roliga filmer men inga mästerverk.

- Antingen kan man få storhetsvansinne eller också kan man välja en annan väg - att inte ta det på allvar. Jag tar ingenting på allvar. Jag har hört grejer som geniförklaring och bla, bla, bla. Det tar inte på mig. För mig handlar livet om mycket mer än att vara framgångsrik. Jag är väldigt intresserad av människor och det som händer omkring mig, så jag får inte storhetsvansinne.

Josef Fares är ingen auktoritär regissör. Han menar att regissörens viktigaste uppgift är att skapa tillit och trygghet hos skådespelarna - då hittar de själva fram till sina roller.

- Det var viktigt att jag och Imad som spelar Zozo utvecklade en vänskaplig relation för om han känner tillit till mig gör han precis det som jag tror att rollen kräver. Efter tre veckor var han ett med Zozo, jag behövde knappt regissera. När han väl kände sig trygg flöt allt på. Jag försöker behandla folk med respekt och får respekt tillbaka.

Så du är ingen lidande konstnär?

- Jo, va fan, det är klart jag är. Men mitt lidande behöver inte gå ut över alla andra. Jag tror noll på att man behöver använda hemska metoder för att få fram sin grej. Alla som gör så måste jobba mer med sig själva. De som insisterar att de vill utmana skådespelarna och ta dem till en ny nivå - det tror jag bara är skitsnack. Det handlar bara om svagheten för makten.

- Jag hoppas att jag får den respekten i filmbranschen att den generationen som kommer efter kommer att bli mer inspirerad av mig än av assholes. Man kan utmana folk oändligt utan att trycka ner dem. (PM)


Fakta/Josef Fares

Född: 1977

Bor: I Stockholm.

Familj: Föräldrar och fem syskon.

I cd-spelaren: MIA och David Gray.

Senast lästa bok: "Shoo bre" av Douglas Foley.

Favoritfilmer. "Barry Lyndon", "Matrix" och "Gökboet".

Hjältar: Bruce Lee, Stanley Kubrick och James Dean.

Aktuell: Med sin tredje långfilm "Zozo" som har premiär den 2 september.

---

Josef Fares om...

...filmtiteln: "Zozo är ett smeknamn på Josef och det är ganska vanligt i Mellanöstern. Jag kallas för det. Och så tyckte jag att det var grafiskt snyggt, ett bra namn. Det tråkiga är att i Sverige uttalar man det med ´s´ istället för ´z´. Det blir Soso."

...Hollywood: "De har hört av sig på olika sätt. Det är ganska lätt att komma till Hollywood, alla regissörer som är intressanta i Europa plockas upp på något vis. De tar in tio pers och en kanske lyckas. Jag är så pass ung och har all framtid att kunna utvecklas och det känns som att jag först vill ha en stabilitet här innan jag åker dit. Jag vet att jag kommer dit. Det är inget snack."

...drömmar: "Förutom att få jobba i Hollywood så är det väl att ha ett lyckligt liv, schysst familj, barn - och ha det bra. Leva. Det är min största dröm."

Mer läsning

Annons