Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jubilerande Di Leva riktar blicken mot utlandet

Annons
Efter 25 år som artist vill Thomas Di Leva fortfarande väcka reaktioner med sin musik och ser tillbaka på karriären med tacksamhet. 2005 riktar han än en gång blicken utomlands.


År 2000 firade Di Leva 20-årsjubileum som artist. Inför jubileet gav han en jättekonsert i Globen i Stockholm. Fem år senare är dags att fira kvartssekel. Skivbolag och management slår på stora trumman och utlovar "spektakulära överraskningar" och "olika dokumentationer av Di Levas karriär" under året. Det innebär i klartext bland annat en sommarturné och en stor Di Leva-box som släpps någon gång under året. Boxen ska innehålla två svenskspråkiga skivor, en engelskspråkig, en med rariteter och en dvd med videos och tv-klipp.

Den 23 februari släppte Di Leva det engelskspråkiga albumet "Free life". Albumet som både innehåller nytt material och översatta versioner av de gamla hittarna "Själens krigare" och "Vi har bara varandra" är tänkt även för en marknad utanför Sverige gränser. Men Thomas Di Leva vill inte kalla det utlandslansering.

- Jag ser det inte som en lansering utan mer som att sprida ett budskap. I dag är världen annorlunda mot för tio år sedan, med fildelningar och nedladdningar och att internet är tillgängligt för alla i hela världen. Det blir en mer global värld. Då tycker jag att det är bra att Di Leva utvecklas åt det hållet och att människor som inte talar svenska kan ta del av vad Di Leva gör, säger han och tillägger:

- Jag har så pass stor kraft i det jag gör i mitt hemland att jag kan satsa på att göra saker på engelska om jag vill det. Det innebär inte att jag tror att jag ska bli någon stor reklampelare på MTV. Det känns corny att ha sådana mål.

Thomas Di Leva visste redan som barn att det var artist han skulle bli, trots blygheten som han kämpade mot i många år. 1980 inledde han karriären med en singel med dåvarande gruppen The Pillisnorks. Sju år senare, 1987, slog han igenom som soloartist med hiten "Vem ska jag tro på?". Med sina ovanliga stil, släpiga Gävledialekt och tejpade lock i pannan sågs han som en udda figur. Och han väckte starka rektioner redan tidigt.

- Jag kunde inte stå på en scen utan att folk började slänga saker på en. Men då visste man också att man nått in. Det kändes som en viktig händelse. Man får inte glömma att jag spelade i punkband i början. Då sökte man ju reaktioner med det man gjorde, inte för att vara till lags utan för att uppvigla eftersom allt var så dött i samhället. Det tyckte jag då och det tycker jag nu.

Som Sveriges kaftanprydde kärleksprofet nummer ett har han sedan skapat sig en säker plats i det svenska musiklivet. I dag har Thomas Di Leva i det närmaste uppnått status som folkkär. Steget dit tog han definitivt sommaren 1999 när hans karriär började närma sig 20-årsstrecket. Samlingsskivan "För Sverige i rymden" sålde som smör och sommarturnén blev ett veritablt segertåg - 44 500 besökare såg honom till exempel på Liseberg det året.

Och framgångarna har fortsatt. Förra årets comeback-album "Tiden faller" sålde guld och kammade även hem en Grammisnominering i kategorin Årets pop manlig. Thomas Di Leva ser med tacksamhet på sin långa karriär.

- När man var 15-16 år och gjorde punkskivor som man bekostade själv genom studiecirklar, då tänkte man ju inte ens att man skulle fylla 25. Men det är klart att det är otroligt att svenska folket låtit mig hålla på så länge. Det får jag verkligen bocka och buga för. Det är ett ömsesidigt behov, ett möte. Och så länge mötet känns berikande kommer det att pågå. Det tror jag är något som ligger bortom vad som står i tidningarna eller vad som sägs i radio.

Du talade om dig själv, Di Leva, i tredje person förut, hur kommer det sig?

- Jag ser mig själv även utanför mig själv. Jag har hållit på så länge med det här att jag inte kan undgå mig själv om jag till exempel sitter i en taxi och lyssnar på radio eller om jag slår på tv:n och ser någon gammal repris. Även jag får en bild utifrån, av mig själv. Det är varken bra eller dåligt, det är väl ganska ironiskt egentligen. Det är kul att det är så, det kunde ha varit värre. Folk verkar ju glada, mina sånger verkar inte få folk att må dåligt utan snarare tvärtom. (PM)

Anna Hedlund


Fakta Thomas Di Leva:

Ålder: 41

Yrke: Sångare, musiker.

Skivsläpp i urval: "Vem ska jag tro på?" (1987), "Rymdblomma" (1989), "Noll" (1990), "Naked number one" (1993), "Älska" (2000), "Tiden faller" (2004).

Aktuell: Med nya engelskspråkiga albumet "Free life". I sommar blir det en turné, vars datum ännu inte är fastlagda.

Mer läsning

Annons