Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärlek med förhinder i Nigel Coles nya film

Annons
Från grå vardagskärlek på tv till trasslig passionssaga på bioduken. Med nya filmen "A lot like love" vill Nigel Cole utveckla den romantiska komedin som genre.

- Man ska både skratta och gråta, säger den brittiske regissören.


Efter tv-succén "Kalla fötter" och långfilmerna "Saving Grace" och "Kalenderflickorna" har den brittiske regissören Nigel Cole givit sig in på en väl utforskad genre - den romantiska komedin. Den 20 juli har hans "A lot like love" Sverigepremiär. Ashton Kutcher och Amanda Peet spelar det problematiska kärleksparet.

- Jag försökte hitta en romantisk komedi där jag trodde på själva kärlekshistorien. Så många romantiska komedier av i dag är ofta en ursäkt för att dra en massa skämt. De känns inte verkliga och verkar inte bry sig så mycket om kärlekshistorien. Jag föredrar 1970- och 80-talets romantiska komedier där chanserna var stora att man både skulle få skratta och gråta, säger Nigel Cole på telefon från ett englskt hotell.

"A lot like love" handlar om Emily (Peet) och Oliver (Kutcher) som möts på en flygplats någon gång under mitten av 90-talet. Under de följande sju åren möts och skiljs paret åt upprepade gånger, oförmögna att få kärleken att fungera med resten av livet. Karrären, partners och den personliga utvecklingen sätter hela tiden käppar i hjulet.

- Jag ville att filmen skulle bli strulig och komplicerad som riktig kärlek är. De har sex redan fem minuter in i filmen, innan de ens presenterat sig för varandra. I de flesta romantiska komedier tillbringar man filmens första en och en halv timme med att vänta på att de ska ha sex.

Mycket i filmen verkar spontant och nästan improviserat. Hur jobbade ni?

- Väldigt lite är improviserat. Visserligen uppfann jag en del saker tillsammans med skådespelarna, men det gjorde vi innan vi började filma. Men jag ville ändå att den skulle kännas improviserad och verklig. I vissa scener - som på den kinesiska restaurangen då de spottar vatten på varandra - då gjorde de en hel massa saker som jag sedan redigerade ihop. Men dialogen är skriven i förväg.

Visste du vilka du ville ha i huvudrollerna redan innan du gjorde filmen?

- Nej, rollbesättningen var väldigt svår. Det handlar om att hitta ett par som har den där magin och kemin och då handlar det inte nödvändigtvis om att hitta de två bästa skådespelarna. Ashton blev plötsligt tillgänglig, vi träffades och jag tyckte att han var perfekt. När vi träffade Amanda Peet sa det vara klick omedelbart. Inom två minuter visste jag att filmen skulle bli av.

Här i Sverige har recensenterna än så länge varit ganska ljummet inställda till "A lot like love". Omdömena spänner hittills från "värsta sortens sockerkomedi" till "småtrevlig film med feelgood-känsla". I USA har tongångarna varit desto hårdare. Karaktärerna beskrivs som barnsliga, dialogen och rollfigurerna dumma som tåget.

- Jag blev väldigt förvirrad. LA Times och New York Times hyllade filmen för dess intelligens och subtilitet. De fattade den verkligen. Sedan var det andra som inte alls gjorde det. Det är helt okej om folk tycker att filmen är medioker och lite trist, men jag kunde inte förstå varför så många blev så arga på den.

- Det har pratats mycket om att Ashton Kutcher inte är en bra skådespelare. Men jag tycker att den här filmen visar att han är det. Jag anser att de som gav honom dåliga recensioner hade fel och att det var orättvist mot honom. Han är en fantastisk kille och jag kan inte nog uttrycka hur imponerad jag var av honom. Han är en väldigt, väldigt smart kille.

Nigel Cole uttrycker sig svävande när framtida filmprojekt kommer på tal. Han berättar i stället om sitt 1800-talshus på den engelska landsbygden, som han håller på och renovera. Han verkar också, trots två långfilmer i bagaget, fortfarande förundrad över att han numera också kan titulera sig filmregissör i Hollywood. Fortfarande identifierar han sig mest med tv.

- Det är lite som att jag har vunnit det här, som ett pris, snarare än att jag jobbat mig till det. Det påminner om att vinna en massa pengar - det känns inte så hemskt om man förlorar dem. Så jag är fortfarande överraskad över att jag sitter här på ett hotell och pratar om min film.

Skriver du egna manus också?

- Jag är för lat. Det är ett hårt jobb. Att regissera är också hårt, men tar kortare tid. Och jag är alltid för upptagen med att göra film för att skriva. Jag har gjort två stora filmer på tre år och det är ganska mycket. (PM)

Mer läsning

Annons