Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kin - långt bortom lagom

Annons
Kin kämpar för rätten att vara motsägelsefull. Bakom småflicksrösten och den eterisk sagopoppen finns en målmedveten filosof som vägrar låta sig ätas upp av branschmaskineriet.


Sara Hedin alias Kin är van vid att vara annorlunda, van vid att vuxna män ropar "Pippi Långstrump!" efter henne på stan. Med stora runda ögon, chockrosa hår och en röst som låter som en nyöppnad läsk är hon sinnebilden av en särling.

Hon skivdebuterade redan 1997 med en temaskiva som kanske bäst beskrivs som märklig. Det var ett experimentellt ljudskådespel där Kin, som då hade artistnamnet Sara, själv spelade alla roller, inklusive häxa, Messias och exorcist.

Nya skivan "The zombic hunch" är ett steg bort från den allra mest experimentella musiken. För att underlätta kommunikationen med lyssnarna har hon velat arbeta inom popmusikgenren, sätta upp tydliga ramar för att kunna vara helt fri inom dem.

- Som en bassäng som man bestämmer sig att simma i och inte skvätta utanför. Förut har jag kanske flippat ut lite mycket, för mycket munkkörer och kattarméer. Nu har jag försökt att vara mer kommunikativ. Det är meningen med den här plattan - den är jag, men inom genren popmusik.

När hon pratar om sin musik är hon omväxlande naiv och knivskarp och det är lätt att förstå att mötet med den kommersiella musikbranschen blev en öronbedövande kulturkrock. Efter debuten sökte hon sig till de stora skivbolagen och blev både erbjuden samarbeten med schlagerartister och avfärdad som patologiskt knäpp.

- Det har varit jobbigt, jag har legat på stora bolag och varit flickan på perrongen som väntar på Godot. Jag har slagits mot väderkvarnar för att jag har varit udda.

- Nu vill jag vara mig själv och styra mig själv men visa att man kan vara annorlunda ändå. Att det är OK att inte svepa med skötet i MTV, att få vara en motvikt till de där sexistiska musikidealen. Jag hatar det, 50 Cent och "come on and lick my lollipop". Det är så brutalt och vulgärt, jag fattar inte hur det kan släppas igenom, en sån jävla dubbelmoral i präktiga Feministsverige.

"The zombic hunch" kommer ut på den egna etiketten Blomkraft Records som har gett Kin total kontroll över sin musik. Men hon möter fortfarande motstånd, nu från radiostationer som inte tycker att hennes ljusa röst är "njutbar".

- I Sverige är normaliteten en dygd - allting ska vara lagom. Lagom snygg, lagom bra, lagom begåvad. Jag önskar att det var mer freakat och öppet.

- Många artister som är lite freakade, typ Marilyn Manson, kommer från en genre som finns och så utvecklar de bara den. Men i mitt fall tycker många att de har inte hört något som är likt, de kan inte associera till något som finns - därför blir det svårare för P3-folk.

Nu hoppas hon kunna börja leva på musiken. Under de struliga åren har Kin försörjt sig och sina två barn genom att skriva tal till folk som ska på fest och med studielån. Hon har snart en fil kand i teoretisk filosofi.

- Jag ville ha en motvikt, en kontrast till den ganska ytliga musikbranschen där man ska fundera på vilket smink man ska lägga och vara i topptrim och charmfull. Den här lite kufiska, dammiga vrån med tusen böcker. Där finns mycket yviga, udda människor.

Vem är din favoritfilosof?

- Wittgenstein. Att bara försvinna in i hans minimalistiska tänkande om en liten, liten sak gör att allt känns mindre viktigt. Filosofin för mig handlar lite om att dämpa ångest - i kontrast till det filosofiska tänkandet försvinner det vardagliga. Det är skönt att gräva ner sig i en liten sak och fundera på ett sätt som de flesta inte funderar. Det är befriande.

Vad drömmer du om?

- Att få vara den konstnär jag är och kunna bli respekterad för det. Att jag får en plats i Musiksverige, att jag kan få vara en av de andra artisterna och bli inbjuden att sjunga på cancergalor och så. Det är min dröm, att vara någon att räkna med. (PM)


Fakta/Kin

Namn i passet: Sara Hedin.

Tidigare alias: Sara Solblomma. Kin blev hon när en chilensk kompis berättade att det betyder sol på mayaspråk.

Född: Den 14 juli 1971.

Bor: På Södermalm i Stockholm.

Familj: Två barn, 10-åriga Edvin och 6-åriga Trolla.

Tre viktiga skivor: Radiohead: "OK computer", Pink Floyd: "The wall" och Bela Bartok: "Blue bird"

Senast lästa bok: "Främlingen" av Albert Camus.

Favoritfilm: "Clockwork orange".

Hjältar: Leif G W Persson och Buddha.

Aktuell: Med nysläppta skivan "The zombic hunch".

Mer läsning

Annons