Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika

Annons
Så går satellitmottagaren sönder till sist, den har krånglat ett tag, så det är knappast någon överraskning. Efter ett snabbt överslag i huvudet bestämmer vi oss för att skaffa en Boxer i stället för att laga den gamla mottagaren. Det blir ändå billigare så. Sagt och gjort åker vi till Birsta, snurrar omkring i semestertidens och ombyggnationernas trafikkaos och är svettiga redan när vi kliver in i butiken. Då är en tillsynes nykläckt teknikförsäljare det sista man behöver.
Jag vill ha en Boxer, säger jag. Vilken rekommenderar du? I butiken finns tre olika modeller och det är inte lätt att välja. Där står jag med ett hungrigt barn hängande kring halsen och försäljaren rabblar på Ja den här med 24 månaders abonnemang har dubbla scart... bla bla bla... Jag förstår ingenting, det tror jag förresten inte att försäljaren gör heller. Det är bara ordbajsande tekniskt mumbo-jumbo. Vi väljer den billigaste. Den visar sig fungera alldeles utmärkt.
Nu har vi massor av kanaler, vilket resulterat i en massa zappande som håller på att driva mig till vansinne. Märkligt nog ser vi ändå mest på ettan, tvåan och fyran.
Men i en tid som till största delen innehåller amerikanska dussinserier och allehanda repriser, (jag räknade till 25 stycken bara i onsdags), fastnar jag framför klassikern Allsång på Skansen. Då dyker äntligen ett helt nytt ansikte upp och gör ett oväntat bra nummer. All heder åt Maria Möller som lyckas göra både träffsäker och halvstygg imitation av både Regina Lund och Carola utan att passera gränsen där det blir för elakt. Ibland är det faktiskt så mycket roligare att skratta åt folk, inte med, om än bara lite. Och så är det så skönt att slippa se Johan Rheborg och Robert Gustafsson varje gång det ska göras satir i Sveriges television.
Och så ser jag som vanligt på nyheterna. Men i onsdagens Aktuelltsändning hade något väsentlig glömts bort. I ett inslag om efterspelet kring de skandaler och problem som skakat SRF, Synskadades Riksförbund visades citat med kommentarer från ett antal medlemmar i förbundet, ja citaten visades alltså, i bild och text utan ljud. Pinsamt SVT, man kan ju anta att just alla Sveriges synskadade skulle vara intresserade av just detta reportage. Då behövs en speakerröst. Detta om något som borde ingå i public service-begreppet, att tillgodose alla olika gruppers behov och önskemål.
Nej, då hade det varit bättre att ha ljudet avstängt när pridegänget körde La Dolce Vita i Allsång på Skansen. Kul att titta på, men förförligt att höra. Det finns tillfällen då resultatet blir bättre med mikrofonen avslagen.

Mer läsning

Annons