Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Musik och politik är som gjorda för varandra

Annons

Jag som 90-talist får lite gåshud när jag ser en ny modern ton av Spice Girls klassiska debutsingel

Who run the world? Frågade Beyonce. Svaret är girls eller på svenska: tjejer. Och Beyonce är inte den första kvinnan eller artisten som använder musiken för att hålla i den politiska fanan. I musiken kommer vi samman för att sjunga med i texterna som säger det vi inte funnit de rätta orden för. För motstånd eller kärlek och respekt går musiken och politiken hand i hand där ingen verkar kunna klara sig utan den ena eller den andra. Musiken är ständigt i uppror och utbryter alltid en revolution.

När soldaterna långt tillbaka i tiden skulle bege sig till striden var det till tonerna av musik. På långt håll kan jag nästan se framför mig hur man hade hört sin fiende komma, trummorna blir allt högre. Marken skakar och jag vet att de snart är här. För armén som hade trummorna skulle det väcka mod eller som vi hade sagt om striden utbrutit idag "taggat oss i rätt stämning". En stund av hopp där vi ska känna oss mäktiga och starka tillsammans innan slagfältet blir en massaker av blod och död.

Läs även andra krönikor : Medeltida stereotyper på vita duken

Låt solen värma dig - inte din laptop

Jay-Z släpper nu låten "Spiritual" som handlar om polisvåldet mot svarta män i USA. När låten släpptes sa han: "Jag är ledsen och besviken på det här Amerika – vi borde ha kommit längre". Sångerskan Pink släppte för tio år sedan låten "Dear Mr president" som kritik mot den dåvarande presidenten George Bush politik där hon bland annat tog upp homosexuellas rättigheter och Irak kriget. Till presidenten frågar hon sig: How do you sleep while the rest of us cry? Jag vet inte hur George Bush sov under tiden som president, men att det tog nästan tio år för homosexuella att få rättigheten att gifta sig i USA, visar att hans sömn inte stördes av miljontals tårar.

Musik är mäktigt, musik är makt. Det är ingen tvekan om saken. Och det har såväl politiker och artister upptäckt för länge sedan. Jag som 90-talist får lite gåshud när jag ser en ny modern ton av Spice Girls klassiska debutsingel "Wannabe" se sitt ljus efter 20 år. Bandet kända statement med "Girl power" används i samband med projektet "Projekt Everyone" och är en FN-stöd koalition som arbetar med frågor som rör utbildning, jämställdhet, lönevillkor och våld mot kvinnor. Jag tror inte att låten kunde använts i ett bättre syfte än just stärka kvinnors ställning i politiska reformer. Men pricken över i:et hade varit män som dansat till 90-tals toner tillsammans med kvinnorna. Därför att vi går samman i musik, då är vi starkast tillsammans också i politiken.

Det går inte att hålla sig utanför politik vid frukostbordet eller på de stora arenorna. Vi tänder ljus och håller en tyst minut. Vi skriver texter, vi vill förändra. Vi vill gå emot samhället, systemet, skolan, och presidenten. Adele tar avstånd från Trump efter att hennes musik har använts vid galor i Iowa. Hemma i Sverige har Björn Afzelius lärt oss att friheten är det finaste som finns och det dyraste i världen. Musiken, politiken och livet är ingenting utan friheten att leva i den och uttrycka den.

Mer läsning

Annons