Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kropp och själ i konstens tjänst

Annons
Med den egna kroppen som material stormade Helen Chadwick in i den brittiska konstvärlden. I hennes mångfacetterade verk går lusten, intellektet och provokationen hand i hand. Med pissblommor, kakaobad och horkostymer skapade hon sig en karriär - utan att förfalla till ytlig spekulation.


Det är nio år sedan den brittiska konstnären Helen Chadwick avled i en hjärtattack, 42 år gammal. Ända sedan tidiga 20-års åldern hade hon väckt uppmärksamhet på konstscenen, med sin starka karisma och sina provokativa performanceverk, skulpturer och installationer. Men när hon dog hamnade hennes verk i skymundan.

- Det var en fruktansvärd upplevelse när hon dog, Hon var en väldigt populär person, väldigt karismatisk och väldigt social. Kanske var det så att det kändes svårt att visa hennes verk utan att hon själv var närvarande, säger Mark Sladen på Barbican Art Centre i Storbritannien.

Märkligt nog fick Barbican Art Centre och Liljevalchs konsthall i Stockholm ungefär samtidigt idén om att återupprätta Helen Chadwicks konstnärskap. Den brittiska konstinstitutionen har redan visat sin Chadwickutställning och lördagen den 17 september invigs den svenska retrospektiven. Där Barbican var tvungna att begränsa sig på grund av utrymmesskäl har Liljevalchs kunnat bre ut sig och plocka in långt fler ungdomsverk.

- Det här är den mest kompletta uställning som har gjorts om Helen Chadwick, säger Niclas Östlind, intendent på Liljevalchs, med viss stolthet i rösten.

Han och Mark Sladen är ense om att Helen Chadwick var något av ett unikum under sin levnad. Kraftfull, intellektuell, självanalytisk och modig i sina försök att tänja på gränserna mellan kropp och själ, mellan man och kvinna, mellan sensualism och äckel.

- Det är ett otroligt intressant konstnärskap vars visualitet och förföriska sinnlighet det är svårt att värja sig ifrån, säger Niclas Östlind.

Helen Chadwick föddes 1953 i Craydon i Surrey, med en grekisk mamma och en brittisk pappa. I genombrottsverket "Ego Geometrica Sum" från 1983 spårade hon sitt ursprung i fotografiska bilder som fick klä strikt geometriskt utformade skulpturer. Där, dörren till huset där hon växte upp, där, familjens piano, där hennes egen nakna kropp, hopträngd i konturerna av en barnvagn.

Redan under studietiden märktes hennes begåvning. De ungdomsverk som visas på Liljevalchs håller häpnadsväckande hög kvalitet, menar Niclas Östlind. Det gäller allt från de minutiöst utförda skisserna till konstverken, till de dräkter som Helen Chadwick sydde upp till performanceakten "Bargain bed bonanza" 1976 med kostymer för karaktärerna "Virgin Scandinavian", "Supermum Housewife" och den så kallade horkostymen - "Tart costume".

Kroppen och sexualiteten var tidigt något som Helen Chadwick fokuserade på. Hon lät tillverka latexdräkter med bröst och kön, sydde utsökta sidenkuddar utformade som intima kroppsdelar, komplett med könshår, broderad armsvett och pyttesmå anus. I den stora installationen "The Oval Court" iscensätter hon en erotisk fantasivärld med sig själv i centrum. Det är ett lustfyllt verk där Helen Chadwicks nakna kropp spelar med och mot svanar, lamm och kaniner - rent tekniskt gick det till så att hon gjorde fotostatkopior av sig själv tillsammans med uppstoppade djur.

Helen Chadwick brukar räknas som en företrädare för den feministiskt inriktade konsten och medverkade bland annat i den kollektiva utställningen "Bad girls" 1993. Men hon stötte samtidigt på hårt motstånd från feministiskt håll. Särskilt hårt kritiserades hon för verket "Vanity" där hon poserar med naken överkropp, likt Narcissus blickande in i sin egen spegelbild.

- Hon var en bråkig representant för feminismen eftersom hon var så lustorienterad, säger Niclas Östlind och får medhåll av Mark Sladen som kallar Helen Chadwick för "ensamvarg" och "vilde" i förhållande till feminismen.

Ändå tog hon intryck av kritiken och slutade medvetet att använda sin sin egen nakna kropp i sina verk. I stället vände hon sig inåt. I serien "Viral landscapes" lät hon sammanföra förstoringar av celler från kroppen (örat, munnen, vaginan) med landskapsfotografier -  skapade en syntes mellan natur och kultur, mellan det rena och det besmittade.

"Piss flowers" är ett annat, mycket uppmärksammat verk. På ytan ser installationen ut som en serie glänsande vitlackerade blommor, var och en med en kraftfull ståndare i mitten. Men titeln säger en del om hur blommorna har kommit till. De är helt enkelt avgjutningar av Helen Chadwicks och hennes partner David Notarius urin i snö. "Blombladen" är den manliga urinen, "ståndaren" bygger på kvinnans mer koncentrerade stråle. Här upplöses föreställningarna om manligt och kvinnligt på ett enkelt och effektfullt sätt.

Före sin död hade Helen Chadwick blivit alltmer intresserad av konst förenad med vetenskap. Hon arbetade bland annat med fotografier av embryon som ratats vid provrörsbefruktningar. Att läkarna kasserade just dessa embryon berodde oftast på att de rent visuellt inte var lika symmetriska som de "normala". Vad som ansågs normalt och onormalt var en fråga som Helen Chadwick var synnerligen intresserad av. De verk hon gjorde var utformade som gammaldags sorgesmycken över en älskad avliden.

- Det Helen Chadwicks konst visar oss är att livet är kraftfullt och att det är förgängligt. Allt är väldigt koncentrerat: smärta, njutning, tid och död, säger Niclas Östlind.

Utställningen visas på Liljevalchs konsthall fram till den 27 november. (PM)

Mer läsning

Annons