Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kusligt trovärdigt om Hitlers sista dagar

/

Regi: Oliver Hirschbiegel I rollerna: Bruno Ganz, Corinna Harfouch, Ulrich Matthes, Juliane Köhler, Heino Ferch med flera

Annons
Tyske regissören Oliver Hirschbiegels film Undergången är kusligt trovärdig och känns helt igenom autentisk. I sin både lysande och gripande gestaltning av ett koncentrerat historiskt skeende uppfyller den till fullo vad man kan begära av en perfekt dramadokumentär att ta till sig, att verkligen drabbas av och att lära sig mycket av.
Filmen bygger på sedan länge dokumenterade fakta om Hitlers sista dagar och därmed om Tredje rikets definitiva fall.
I april 1945 utkämpas allt häftigare strider på Berlins gator. I slutet av månaden inser Hitler att Rikets undergång är nära förestående. Tillsammans med några av sina generaler och några av sina in i döden trognaste sluter han in sig, eller kanske rättare sagt, ner sig i sin egen bunker under Rikskansliet.
Propagandaministern Goebbels hustru Magda förgiftar sina och maken Josephs sex barn. Han skjuter sedan först henne och därefter sig själv.
Efter att ha ätit sin sista vegetariska middag gifter sig Hitler med sitt livs kvinna, Eva Braun. Tillsammans begår de självmord den 30 april. Deras kroppar bränns enligt order ovan jord på Rikskansliets gård.
Allt det här har den historiskt bevandrade goda kunskaper om. Styrkan hos filmen är också att Hirschbiegel, med hjälp av en lysande skådespelarensemble och utifrån det vi vet om Hitler och hans psykopatiska herravälde, ger en ohyggligt levande gestalt åt det klaustrofobiska skeendet nere i bunkern.
Till filmens många effektfulla och verklighetstrogna förtjänster hör att alla agerande talar perfekt tyska. Det gör att det förflutna och nuet går in i varandra, att vi förstår att så här talades det verkligen på Hitlers tid.
Bruno Ganz, sedan många år tillbaka den tyska filmens främste skådespelare, är fenomenal i huvudrollen. Han ger en ohyggligt realistisk bild av en Hitler som aldrig tidigare förekommit i tysk film. Diktatorn framställs här som den psykopat han uppenbarligen var, pendlande mellan att vara ett fasansfullt monster och en älskvärd medmänniska.
Han får vansinnesutbrott och anklagar sina militärer för grova svek, när Röda armén kommer allt närmare Berlin. Kort därefter kan han uppträda belevat och omtänksamt mot sina närmaste, främst mot Eva Braun, mot fru Goebbels, mot sin kock och mot sin sekreterare, Traudl Junge, som ett par år efter kriget skrev ner sina memoarer, publicerade först efter hennes död 2002.
Undergången är en film att starkt beröras av, i hög grad värd att bli en bestående del av historieundervisningen på högstadienivå och uppåt. Att den långa stunder är mycket bildvacker förstärker faktiskt dess direkt drabbande verkan.

Mer läsning

Annons