Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Englunds rymdskepp återuppståndet

Annons
Med sfärer, liksom ritade i luften, intar Lars Englund det mesta av volymen i den stora salen. Med en stor retrospektiv utställningen presenterar Moderna Museet i sommar ett av vårt lands mest betydanden konstnärskap under efterkrigstiden.


"Borderlines" är titeln på det smäckra verk som Lars Englund färdigställt i år. Den här typen av gracilt sammanfogade sfärer har den 72-årige konstnären arbetat med sedan tidigt 70-tal. Flera är placerade som utsmyckningar i offentliga miljöer.

- Här kan vi nu visa ett av de största konstnärskapen i Sverige efter 1945, ett konstnärskap i absolut världsklass, säger museichefen Lars Nittve.

Det är ett av flera skäl till att Moderna Museet just nu valt att göra den största mönstringen någonsin av Lars Englunds livsverk.

Enligt Nittve är Lars Englund en av några få, kanske den ende, svenske konstnären, som håller i en jämförelse med de riktigt stora internationella namnen bland konstruktivister och minimalister.

- Samtidig har hans konstnärskap en egen röst. Lars verk bryter ny mark och står ändå i relation till allt viktigt som har hänt inom den sena konsthistorien, säger Lars Nittve.

Ett landat rymdskepp eller kanske en biosfär för människor som bosatt sig på en planet med sämre livsbetingelser. Så skulle "Bärverket", den bubbliga tingest som Lars Englund skapade som en exteriör installation till Huddinge sjukhus, kunna beskrivas. Den invigdes 1974, men något fallerade i konstruktionen så att "Bärverket" bröt samman och krossades under snömassor under den ovanligt hårda vintern som följde.

-- Jobbet i Huddinge var nära att knäcka mig, men inte för att verket förstördes. Det var resorna och telefonsamtalen med de företag som skulle tillverka alla delar som blev för mycket.

Lars Englund hade lovat sig själv att aldrig mer röra vid "Bärverket". När utställningen på Moderna museet blev aktuell så föreslog han ändå själv att man skulle försöka göra en rekonstruktion. Allt fick nytillverkas och efter sex teknikers slit i två veckor har "Bärverket" nu återuppstått.

I sina nya verk återkommer Lars Englund ständigt till de geometriska problem som sysselsatt honom sedan 50-talet. Därför behövs ingen kronologi i utställningen, hans verk är evigt aktuella.

På 60-talet började Lars Englund använda industriella material som gummi, plast, plexiglas, stål och betong - material som tidigare inte hade förknippats med konst. Mest berömda är hans "Volymer" av gummi som han blåser upp till väldiga volymer.

- De här verken är så taktila att vi kommer att få problem med att hindra att våra besökare klämmer och känner på dem alltför mycket. Man får känna med ögonen, säger Cecilia Widenheim, som är kommissarie för utställningen.

Fast ofta lurar Lars Englund ögat. De "Volymer", som ser ut som uppförstorade knäckebröd kan vara uppblåsta gummikuddar. Men samma mjuka, sköna former visar sig plötsligt vara stenhårda objekt av glasfiber eller betong.

Lars Englunds verk befinner sig hela tiden på gränsen mellan att vara skulptur och någonting annat. Hans böljande geometriska figurer ställer honom ständigt inför tekniska problem: Hur ska de böjda ytorna sammanfogas? Ibland blir konstruktionen av de sinnrika länkar som ska hålla ihop alla delar huvudsaken.

- Mina sfärer är inte gjorda med tanke på konst. Jag testar olika material och konstruktioner. Om materialet och geometrin fungerar känner jag mig nöjd, säger han.

Som delarna i ett mekano eller pusselbitar som griper in i varandra konstruerar Lars Englund sina byggstenar. Objekten han bygger av dem antar ofta organiska former, som molekyler eller livets DNA som kan multipliceras i det oändliga.

- Många gör det enkelt och säger att de ser ut som DNA. När jag började göra sådana här saker fanns inte den kunskapen. Själv är jag en amatör på biologi. Jag gör saker utifrån mina premisser som kommit att påminna om naturens former, men det visste jag inte från början, säger konstnären.

Ett starkt organiskt uttryck har också de många "Pars pro toto" som Lars Englund arbetade med under 60-talet. Utifrån små pusselbitar i plast, som passar i varandra, byggde han upp plana eller tredimensionella bilder. Går man nära ser de färgstarka "blomtavlorna" ut att vara gjorda av celler som man ser dem i ett mikroskop.

Från sent 80-tal fram till i dag har vingkonstruktioner tagit det mesta av Lars Englunds tid. Som havererade vindkraftverk rör sig två gigantiska vingar i taket på Moderna Museet, med ojämna intervall förlorar de sin stabilitet och flaxar hotfullt ovanför besökarnas huvuden.

Lars Englund-utställningen visas fram till den 4 september. (PM)

Mer läsning

Annons