Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Leif Karate siktar ännu högre

/
  • Leif Karate ( Daniel Woxlin, Per Andersson, Rasmus Berglund, Petter Södrin och Markus Persson) har redan lagt Sundsvall för sina fötter. Nu satsar de ännu hårdare för att nå nya karriärtoppar. Beslutet har kostat två medlemmar, men stämningen är god en vecka efter det tuffa beslutet.

Två man mindre, men med mer motivation. Nu ska Leif Karate ge allt de har - och lite till. — Vi har satsat hundra procent, nu ska vi satsa ännnu mer. Hur nu det ska gå till, säger sångaren Daniel Woxlin.

Annons
Det var ett decimerat Leif Karate som mötte Sundsvallspubliken på gatufesten i fredags kväll. Mikael \"Hägga\" Häggkvist och Mattias \"Looz\" Johansson stod istället i publiken. Tydligen hade nånting hänt, frågan var bara om de fått sparken eller bestämt sig för att sluta. Sanningen låg mittemellan.
Det krävdes omstrukturering, säger Daniel Woxlin. Vi kom till ett vägskäl där vi kunde gå åt två håll
Fem ville göra på ett sätt, och två på ett annat, fortsätter Rasmus Berglund.
Men det är inga hard feelings, understryker Petter Södrin.
Det var ett tufft beslut, men vi har gjort det gemensamt, säger Markus Persson.
Och varken Hägga eller Looz såg speciellt arga ut i fredags, där de stod och diggade i fredags, tvärtom tjoade de och applåderade åt sina gamla bandmedlemmar.
Några nya medlemmar är inte aktuellt utan nu kör gruppen på som kvintett istället. Det innebär hårdare sound, mer gitarrer och inga synthar. \"Lekandet med blipp-blopp är borta\".
I höst ska de spela in sin nya skiva, som enligt planerna ska släppas nästa år. Den kommer bestå av låtar som de arbetat på de senaste två åren.
Det är kapitel ett i Leif Karates historia, säger Daniel Woxlin. Den förra var bara en resumé. De gamla låtarna känns som gamla klasskamrater man träffar på gatufesten.
Den här gången ska vi göra mer själva, och jobba mer med ljud, säger Per Andersson.
Vi kan experimentera och ta det ett steg längre, fortsätter Petter Södrin.
Producent är inte vald ännu, och bandet tvekar över om de ens ska ha någon. De vet ju själva hur det ska låta.
Det blir hårdare låtar, mycket gitarrer, säger Petter Södrin. Det är inget vi bestämt, det bara blev så.
Som det låter live ska det låta på skivan. Vi har varit nördiga, nu vill vi bli tuffare, säger Daniel Woxlin.
Förra skivan tog lång tid att göra, eftersom de pendlade mycket mellan Sundsvall och studion i Stockholm. Vis av erfarenheten är målet att det ska gå fort när de gör uppföljaren till Let\'s back the wronmg band.
Vi ska spela in skivan i ett block, berättar Markus Persson. Vi har material till en hel skiva, men några låtar måste mogna i replokalen.
Därför har de hyrt en replokal på Söder i Stockholm, och tänker repa så ofta de kan.
Nu blir det fyra dagar i veckan i ett halvår, säger Daniel Woxlin. Vi kommer att bli som ett fotbollslag - tränar i veckorna och spelar på helgerna.
Spelningen på gatufesten tyckte de var rolig, det brukar vara det i hemstaden menar alla fem.
Det är alltid kul att visa dem hur det ska gå till, säger Daniel Woxlin och skrattar. Det finns så mycket skit här i Sundsvall. Men det är skönt att alla kan vara kompisar ändå, skyndar han sig att tillägga.
Det är en jävla sammanhållning, menar Rasmus Berglund. Det finns ingen rivalitet här, det är skönt.
I Stockholm kan man få en kniv i ryggen när som helst, säger Daniel Woxlin.
Vadå, jag har aldrig fått en kniv i ryggen, invänder Rasmus Berglund, och så vecklar han och Daniel Woxlin in sig i en diskussion om musikklimatet i Stockholm.
Markus Persson får avsluta:
Det är i alla fall kul att det händer grejer här i Sundsvall, att många band som har hållit på lika länge som vi har fått skivkontrakt. Det verkar vara rena ketchupeffekten. Vårt skivkontrakt har nog påverkat andra band att satsa hårdare. Typ \"kan de få kontrakt kan vi!\".

Mer läsning

Annons