Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lever sina böckers känslor

Annons
När Mirja Unge hade skrivit sin andra bok kände hon sig helt tom. Hon hade levt i "Järnnätters" mörka värld i flera år och var tvungen att pausa. Nu, fem år senare, är hon tillbaka - med romanen "Motsols".


Mirja Unge talar som hon skriver. Lågmält, liksom trevande och nästan som använde hon orden för första gången. Hon berättar eftertänksamt om den roman hon har skrivit på de senaste åren.

"Motsols" är berättelsen om Hanna, en ung kvinna som har växt upp insnärjd i sin egensinniga mammas vilja. I deras värld får man kamomill mot mensvärken medan kött och choklad är förbjudet. Där kokar man bönorna med kummin för att minska gasbildningen, och där läxar systrarna upp henne med haranger som "har du köpt skor såna skor du har köpt och med klackar". Mamma Marika tuggar torkad frukt och luktar fränt och kryddigt av svett och rosmarin, men på nätterna kan döttrarna se henne falla för chokladkakor, blodig stek och den undangömda likören. När Hanna blir vuxen får hon svårt att hitta gränsen mellan sig själv och de andra, men med hjälp av väninnan Thora får hon en chans att bryta sig loss - bara för att trasslas in i Thoras värld i stället. På samma gång som de två tycks balansera på den fina gränsen till en sexuell relation, föser Thora ilsket bort Hanna som ständigt kommer för nära.

- Jag hade en idé om att skriva om vänskap mellan tjejer, om hur nära kvinnorelationer kan vara, både psykiskt och fysiskt. Och så ville jag utforska var gränsen går mellan vänskap och kärlek - vän, syster eller älskarinna - vad är man för varandra, liksom?

Mirja Unge fick sin första roman publicerad 1998. Den hette "Det var ur munnarna orden kom" och var en mörk berättelse som kretsade kring den lilla flickan Minna och hennes familj. Den unga debutanten fick fina recensioner, mycket uppmärksamhet och belönades med Katapultpriset för sin bok. Två år senare kom "Järnnätter", berättelsen om Bente som lever i en verklighet som nästan är raka motsatsen till Hannas. Hon bor i en litet lantbrukssamhälle där tillvaron är totalt mansdominerad, och hennes identitetssökande går ut på att hitta en plats som kvinna i en mansvärld.

Egentligen blev inte "Motsols" som Mirja Unge hade tänkt sig, berättar hon. Vänskapstemat hamnade i skymundan och Hannas sökande efter identitet i förhållande till sin mamma och de tre allierade systrarna fick mer utrymme.

- Men jag är ju intresserad av den där krocken med den starka familjerösten också - så här ska man vara, så här ska man leva, så här är världen. Och sen kommer Hanna ut i en värld som ser helt annorlunda ut. Det blir en chock för henne och plötsligt måste hon ta reda på vem hon är och var hon står, säger hon.

När berättelsen börjar kommer Hanna hem från en resa i Asien. Hon lämnade Sverige tillsammans med Thora, men väninnan omkommer i en olycka och Hanna återvänder ensam. Hemkomsten blir svår. Nu måste Hanna inte bara hantera sorgen efter Thora, utan också försöka hitta sig själv igen utan att dras tillbaka in i mamma Marikas värld. För att klara sig tar hon sin tillflykt till mormodern, kallad Oma, som bor i staden och lever i sin egen lilla värld. Där går det flyglarm om nätterna, där marscherar soldater på gatan, och det är inga problem att prata med morfar - trots att han är död sedan flera år.

- Mormor lever mycket i det förflutna, med dået hela tiden närvarande i nuet, förklarar Mirja Unge.

Det var delvis på det hon tänkte när hon valde titeln "Motsols". Men också på hur berättelsen går bakåt, börjar i nuet och arbetar sig tillbaka till det jobbiga. Och hur Hanna väljer att gå tillbaka in i mörkret, i stället för att lyda Marika och sträva mot det ljusa och enkla.

För precis som "Det var ur munnarna orden kom" och "Järnnätter" är "Motsols" en ganska mörk historia. Poetisk, vacker och bitvis hoppfull, men ändå med en otäck känsla i botten, av hur instängt och svårt det är att vara Hanna. När Mirja Unge skriver går hon helt in i den värld hon har skapat och lever där under arbetets gång. Hon skriver långsamt och noggrant för hand, hela tiden sökande efter rytmen som formar berättelsen.

- Jag tycker om att leva i en värld i flera år, även om det är jobbigt också. Det påverkar mig väldigt mycket. Som när jag skrev "Järnnätter" - att leva i den där rytmen och den klaustrofobiska känslan. Det tog lång tid att komma undan Bentes röst sedan. (PM)


Fakta/Mirja Unge

Ålder: 31

Bor: Stockholm

Gör: Skriver och pluggar litteraturvetenskap

Familj: "Nej"

Böcker: "Det var ur munnarna orden kom" (1998), "Järnnätter" (2000) och "Motsols" (2005)

Mer läsning

Annons