Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lite jävlar anamma

Det är starkt, personligt, känslosamt och chockerande.
- Jag är D Muttant, och jag måste vara lite extra av allt.

Annons
Kanske var det fel människor som tog sig ner till Kulturmagasinet på fredagskvällen. Istället befann de sig ute i svängen på Sundsvalls krogar. Männen. Om vi får tro på stereotyperna i alla fall.
Maya Hald intog scenen och chockerade publiken. Och jo, visst fanns det några manliga representanter där. Men alldeles för få. För det budskap som fördes ut under en intensiv timme skulle alla, och då menar jag alla, behöva ta del av.
I en stark scenframställning blandar Maya Hald, eller som hon kallar sig: D Muttant, egna erfarenheter med väldigt varierande berättelser. Framställningar om förtryckta kvinnor, modiga kvinnor, härliga transor och fega hermafroditer.
Publiken får själva med hjälp av färglappar bestämma vad som ska visas härnäst. Och utbudet finns där, helt synligt och ocensurerat, paketerat i åtta små lådor.
D Muttant drar sig inte för att bjuda på sig själv. Hon har ett budskap som hon vill få fram. Hon är trött på att hålla käften och bara ta emot alla de fördomar som finns i samhället. Hon vill göra något åt det och upplysa världen. Och det gör hon.
För när det blir riktigt personligt blir publiken berörd. Vi vet ju alla hur hemskt det faktiskt kan vara, och är. Vågar man prata fritt om våldtäkter? Det är kanske dags att vi gör det.
Men det handlar också om skratt, glädje, kärlek, blyghet och sex. budskapet är tydligt. Kvinnor ska inte behöva skämmas för sig själva, ska inte behöva gömma sig i mörkret och ta skit från män. Var självständiga.
- Jag har en dröm, säger Maya D Muttant Hald. Jag vill att män ska ta ansvar för att stoppa våldet mot kvinnorna. Dunka varandra i ryggen och säga att nu jävlar får det vara nog.
Betyg: 4

Mer läsning

Annons