Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ludvigs popband blev rockiga Ella Rouge

Annons
Ludvig Andersson har tagit kompmusikerna från skivdebuten och bildat bandet Ella Rouge. Med bandet i ryggen har hans musik rört sig från hårdproducerad studiopop mot ett rockigare livesound.


Ella Rouges första album är självbetitlat. Namnet ska ge associationer till dekadenta kabarélokaler i Paris eller Berlin på 30-talet.

- Runt, mjukt och fint med en varm glimt i ögat, förklarar Ludvig Andersson.

- För mig handlar Ella Rouge om glamour. Rött är kärlekens färg men också varningsfärgen, säger Johan Moreaeus.

Och så är skämten i gång mellan de sex bandmedlemmarna i replokalen.

- Varning, svajigt band, föreslår gitarristen Max Lachmann.

Ella Rouge består av de musiker som Ludvig Andersson samlade ihop för att spela in debutalbumet "S.R.O." 2003.

- Vi märkte hur bra vi var ihop, det blev så tydligt att vi är en enhet. Då kändes det bara larvigt att fortsätta kalla oss Ludvig Andersson Band.

"S.R.O." blev rejält sågad av kritikerna. Pojkband, intetsägande, opersonligt, var några av skällsorden i recensionerna. Även försäljningsmässigt blev den en flopp.

- Låtarna var fantastiska men vårt gamla skivbolag såg till att de blev sönderproducerade. Folk som var kritiska till skivan blev entusiastiska när de hörde oss live, säger Johan Moreaus.

Det är med den erfarenheten bandet har byggt "Ella Rouge". All musik är inspelad och i den mån synthar har använts har de varit analoga.

Liksom på förra plattan har Ludvig Andersson skrivit alla texter och det mesta av musiken. Han kom med låtarna till studion och sedan har bandet färdigställt och skrivit klart.

Texterna är rockpoetiskt svårmodiga och kretsar kring brustna illusioner och att hamna snett i tillvaron. Lite förvånande med tanke på att författarens livserfarenhet knappt omfattar 23 år.

- Mycket handlar om övergångsperioder i livet, när allt vänds upp och ner. Den äldre delen av jordens befolkning har väl inte ensamrätt på att vara olyckliga och ledsna. Det vill även jag få vara ibland.

Max Lachmann kan inte frigöra sig från tanken att floppen med förra skivan har ett samband med att Ludvig Andersson i alla sammanhang får finna sig i att bli presenterad som Abba-Bennys son.

- Ludvig måste visa att han är 20 gånger bättre än alla andra innan han kan få något erkännande, så fungerar den svenska mentaliteten. "Det här är inte Abba på 2000-talet", skrev en recensent som tydligen inte hade fattat någonting, säger han.

Ludvig Andersson ser mer avspänt på saken. Att pappan heter Benny Andersson upplever han inte som en belastning, inte för egen del och inte heller för bandet.

- Han är ju min pappa och ingen Abba-Pappa. Att barn väljer samma yrke som sina föräldrar är ju oerhört vanligt. I USA blir man president om pappan var det - och titta på Jesus han gick ju också i pappas fotspår.

Erfarenheten att vara barn till en kändis delar han med Johan Moreaus i bandet. Han är son till Perra Moreus i Orsa Spelmän och som också spelar tillsammans med Benny Andersson i BAO.

- Om jag sitter på en konsert och hör min pappa kan jag känna en otroligt stolthet att jag kommer från den karln, säger Johan Moraeus.

Rötterna i folkmusiken glimtar till här och där på plattan när han drillar i sitt gitarrspel.

Ella Rouge släpper "Ella Rouge" med ett releasekalas på Nalen i Stockholm, som är öppet för allmänheten, den 31 oktober. Inom kort åker Ludvig Andersson till Japan i hopp om att få till en turné där. Oavsett hur det går för skivan så har Ella Rouge bestämt sig för att göra en till. (PM)

Mer läsning

Annons