Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magnum

/
  • Sångaren Bob Catley försöker muntra upp Magnums gitarrist Tony Clarkin. Detlyckas inget vidare.

Sweden Rock Festival, Sölvesborg (lördag): Magnum

Annons
Brittiska Magnum är själva definitionen av mjuk och vän melodirock, bara i undantagsfall tuff nog att kallas hårdrock. Konstigt då att 2005 års upplaga av Tony Clarkin ser brutal nog ut att tas för Kirk Windstein i blytunga metal-klossen Crowbar.
Speciellt som Magnums gitarrist och låtskrivare har adderat några kilon, finputsat hjässan och sammanbitet vägrar släppa iväg ett enda leende under den kraftiga skäggväxten. Ett lite väl allvarstyngt uttryck när man lirar ganska munter myshårdrock för en överlycklig publik.
Sångaren Bob Catley gör däremot allt för att spelningen ska bli någon slags show. Tyvärr envisas han med att illustrera varje textrad med ivriga handrörelser. Det är ett hjärta som slår, regn som faller, och en telefon som ringer. Hjälp. Som liveframträdande är kombinationen av scenpersonligheterna närmast en katastrof som bara räddas av att bandet kan bada i stilbildande låtklassiker. Men ett mer homogent och spelglatt Magnum hade förmodligen tagit låtar som How far Jerusalem, Two hearts, Vigilante och Kingdom of madness en bra bit längre.

Mer läsning

Annons