Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mänskliga öden berättar om Sveriges forntid

Annons
Med människan i centrum - på bekostnad av krukskärvorna - öppnar Historiska museet den helt nya permanenta utställningen "Forntider". Den är uppbyggd kring elva verkliga människoöden från stenåldern fram till sen järnålder.


För nästan exakt tre år sedan stängde Historiska museet i Stockholm sin föråldrade och ganska dammiga forntidsutställning för totalrenovering. Den hade då tjänstgjort i över 30 år.

En första etapp av den nya moderna står klar för invigning den 11 november, nästa etapp av "Forntider" ska stå klar om ett år.

- Vi har försökt närma oss de människor som gravfynden berättar om. Tidigare har vi låtit föremålen styra historien, här utgår vi i stället från de människor som brukat och burit föremålen, säger Lena Hejll som utställningsansvarig.

"Forntider" tar avstamp i istidens slutskede för 10 000 år sedan då de första människorna vandrade in på tundran i Sydskandinavien. Det första människoöde som möter besökerna är Bäckaskogskvinnan som levde i norra Skåne för omkring 9 000 år sedan. Graven hittades på 1930-talet och hon är den tidigaste människa som hittills har påträffats i Sverige.

- Bäckaskogskvinnan är ett tydligt bevis för att den här typen av utställningar måste göras om i takt med att tekniken och arkeologin utvecklas.

När graven hittades trodde man att det var en man för att hon hade fått en jaktpil och en fisknätsticka med sig i graven. Senare undersökningar av skelettet visade att det var en 45-årig kvinna som hade fött många barn.

- Fiskaren från Bäckaskog har blivit Jagande mamman från Bäckaskog, säger Lena Hejll.

Från att tidigare bara ha varit ett kranium är det en rekonstruktion av Bäckaskogskvinnan som nu möter besökarna. Med hjälp av modern kriminalteknik har skulptören Oscar Nilsson kunnat återge henne anletsdragen.

- Titeln "Forntider" är medvetet vald därför att vi varken vill eller kan påstå att vi kan presentera sanningen om forntiden. Nya fynd görs och arkeologernas tekniker utvecklas, säger Lena Hejll.

Andra spännande bekantskaper är Den gamle och barnet, ett gravfynd från Skateholm nära Trelleborg. I graven ligger en äldre man med ena armen om ett litet barn. Enligt arkeologerna har graven grävts upp för att lägga ned det döda barnet några år senare än mannen.

Människorna som "Forntider" berättar om är placerade i sin dåvarande miljö. Stora, ibland rörliga, projektioner visar landskapet de levde i. I montrarna visas samtida verktyg, vapen, husgeråd och smycken.

Män, kvinnor och barn stiger fram ur historien. Varje nytt människoöde representerar en stor kulturell förändring i dessa tidiga svenskars livsbetingelser och religiösa föreställningar.

Bronsålderskvinnan från Stora Köpinge i Skåne begravdes i en dräkt som tyder på att hon kan ha varit prästinna eller en dansös med rituell funktion. Hon bar en kort kjol av tvinnat garn och ett bälte med löst hängande bronsrör som rasslade när hon rörde sig.

- Svenska hällristningar och bronsfiguriner funna i Danmark visar likadant klädda dansöser i olika poser. Ibland går ner i brygga, berättar Lena Hejll.

Nytt för besökarna är också det äldsta bevarade klädesplagg som hittats i Sverige. Det är en yllemantel som har burits av Mantelmannen från Gerum, som levde i Västergötland omkring 200 år före Kristus. Den hittades 1920 i en mosse av två män som dikade ut en torvtäkt.

I samband med att manteln ställs ut för första gången på 30 år startar ett brett forskningsprojekt kring det unika plagget. Statens kriminaltekniska laboratorium ska undersöka om de skärskador som plagget har tyder på att han blev knivhuggen. Kanske är forskarna en 2 200 år gammal mordgåta på spåren?

Den andra etappen av "Forntider" kommer att få en mer traditionell inriktning med typologiskt ordnade föremål så att man kan följa den kulturella utvecklingen framåt. (PM)

Mer läsning

Annons