Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Maratondans" med rapp gästartist

Annons
Säg "Maratondansen" och de flesta tänker på 30-talets USA, depression och unga människor som dansar sig medvetslösa i förhoppning om ett bättre liv. När Backa teater i Göteborg sätter upp pjäsen finns alla de klassiska ingredienserna med. Men ämnet har stora likheter med ett dagsaktuellt fenomen.


- Det som gör den aktuell igen är dokusåporna, säger regissören Alexander Öberg. Nu lever vi återigen i den typ av samhälle som skildras i "Maratondansen" där man kastar folk till vargarna för att se vad som händer.

Han såg en uppsättning av Horace McCays musikaliska pjäs på Scenskolan för drygt 15 år sedan, blev djupt tagen av den och tänkte att någon gång skulle han också vilja sätta upp "Maratondansen". Och nu är det dags. Den 10 december har föreställningen premiär på Backa teater.

- Från början tänkte vi göra den helt nutida. Vi funderade på att sätta upp en tv-kamera på teatern som skulle visa hela processen från början till slut, göra allt till en dokusåpa. Men sedan kom vi fram till att vi skulle låta det vara 30-tal och den världen. Det gör att publiken själv får hitta likheterna med samtiden, säger Alexander Öberg.

Berättelsen börjar på ett svettigt dansgolv i Santa Monica, 1935. Här utkämpas världsmästerskapet i maratondans. Storvinsten hägrar, äntligen finns det en möjlighet att bli sedd. Alexander Öberg har valt att hålla sig trogen till tidens musik, skådespelarna dansar till Cole Porter, Duke Ellington, Woody Guthrie och Benny Goodman. Men den absoluta tidstrogenheten bryts av med aktuella gästspel. Plötsligt dyker rapparen Peshi eller hårdrockaren Ralf Gyllenhammar från gruppen Mustasch, multiartisten Regina Lund och sångerskan Cecilia Nordlund från Monkeystrikes upp på scenen.

- Alla sjunger en Cole Porter-låt och sedan en låt de själva har valt. Det kommer att bli spännande att se hur till exempel Peshi påverkar föreställningen. Hon sjunger först "I get a kick out of you" och sedan en av sina raplåtar, berättar Alexander Öberg.

Mycket musik och mycket dans blir det i föreställningen. Men han har svårt att se "Maratondansen" som en renodlad musikal. Här handlar det inte om att dansa perfekt, eller att sjunga klockrent. Snarare kan en skärande stämma, eller ett klumpigt felsteg bidra till att förstärka känslan av vad pjäsen egentligen handlar om: vanliga människors hjärtskärande behov av att fylla tomrummet i sina liv.

- På 1930-talet handlade det om ett ekonomiskt armod, att man måste vara med för att försöka överleva. I dag handlar det mer om ett själsligt armod. Man strävar efter att få uppleva de 15 minuter i rampljuset som Andy Warhol talar om.

Vad har du själv för förhållande till dokusåpor?

- Jag är en dokusåpaholic. Från början följde vi åtta dokusåpor på en gång. Men nu har jag och min fru bestämt att vi måste begränsa oss till en eller två per säsong. Det tar för mycket av ens liv annars. I våras såg vi "Big brother" och "Idol", men bara under förnedringsfasen. Sedan blev det tråkigt.

Alexander Öbergs förhållande till dokusåpan som fenomen är kluvet, konstaterar han villigt. De verklighetsbaserade tv-programmen bjuder oftast på bra underhållning, menar han.

- Och det är ju vuxna människor som själva har valt att vara med i dem. Men å andra sidan handlar det så mycket om att tjäna pengar på unga människor som vill bli sedda. För mig är det här otroligt dubbelt!

2006 lämnar han tjänsten som konstnärlig ledare för Backa Teater efter sex år på teatern. Nästa anhalt blir Stockholms stadsteater där han för diskussioner med teaterchefen Benny Fredriksson om ett mer långvarigt inhopp. Det är dags att gå vidare nu, efter en fantastisk men krävande tid på Backa teater. Och vid det här laget är han rejält less på den politiskt korrekta definitionen av hur barn- och ungdomsteater ska göras.

- Jag tycker ju att den ska vara ett komplement till skolvärlden. Vi kanske inte ska vara lika pedagogiska, det kanske får finnas svordomar i pjäserna. Jag är trött på den där diskussionen om vad barn får och inte får se. Nu vill jag jobba med vuxenteater, säger Alexander Öberg. (PM)

Mer läsning

Annons