Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med musiken som ett sätt att leva

Annons
Vissa ser Frida Hyvönen som det nya stora hoppet i svensk musik. Själv blir hon förvånad när folk gillar hennes låtar. Nu släpper hon debutalbumet "Until death comes".


- Det känns fantastiskt att se skivan med omslag och allt. Det är som någon man känner väldigt väl och sedan ser i en fin dräkt. Som när ens käraste har klätt upp sig väldigt noggrant för ens skull, säger Frida Hyvönen.

Stoltheten går inte att ta miste på hos sångerskan och låtskrivaren som släpper sitt debutalbum "Until death comes" den 30 mars. Trots att det Jari Haapalainen-producerade albumet ännu inte är ute, har pressens och omgivningens hyllningar varit intensiva. En trollbindande scenpersonlighet, en norrländsk pianogudinna och en egensinnig rockdiva som sjunger så att hjärtat slår volter i kroppen är bara några av epiteten som tilldelats henne. Frida Hyvönen själv har en delvis smickrad, delvis avvaktande inställning till lovorden.

- Bara det att jag är en person som inte har någon jättetydlig image där jag har förklätt mig till någon annan, gör att folk tror att jag och musiken är exakt samma sak. Det blir konstigt när man läser hyllningar som låter som kärleksförklaringar, men sedan tänker man ett steg längre och inser att det handlar inte om mig utan om musiken. Men musiken är ju såklart en del av mig. Kanske den bästa delen av mig, säger hon.

"Until death comes" är till det yttre en samling stillsamma sånger med pianokomp. Med pianot som bas skapar hon låtar som bär vissa ekon av Neil Youngs "After the goldrush", men som ändå omisskännligt är hennes egna. Men det som skulle kunna bli snällt i någon annans händer blir hos Frida Hyvönen en studie i återhållsam och nervig kraftfullhet. Allt från hennes fjäderlätta men samtidigt desperata pianospel till hennes egensinniga röst siar om att en explosion är, eller kan vara, nära.

- Jag är verkligen inte effektsökande i min musik utan jag tänker ju aldrig på att någon ska lyssna på musiken. Men jag kan känna igen beskrivningen. Det är inte så svart eller vitt, utan det finns mycket av allt möjligt. Finns det hopp så finns det också faror.

Låtarna på albumet har kommit till under olika perioder under hennes, som hon säger, "särdeles turbulenta liv". I texterna rör hon sig kring uppbrott, frustration och sexuell makt. Intensiteten är påtaglig när hon vräker ur sig sin frustration så att mikrofonen kvider i hemmainspelade "You never got me right" eller när hon bankar loss på pianot i "Come another night". Texterna har ett starkt bildspråk som skjuter sig in i medvetandet med kraft.

- Jag är ganska intresserad av form. Och med form menar jag inte föremål utan språklig form. Jag tror att sådant kan inspirera den språkliga formen i mina texter. Det vill säga, om jag läser något så behöver det inte vara innehållet som inspirerar mig utan sättet det är skrivet på.

Frida Hyvönen ger ett lågmält intryck som gör att den underliggande oron som präglar hennes musik känns rätt avlägsen. Hon talar en norrländska vars kanter slipats av en aning av åren i Stockholm och hon blir ofta tyst en lång stund innan hon svarar. Hon växte upp i Robertsfors och flyttade först till grannstaden Skellefteå, innan hon som 17-åring landade i Stockholm och på musikgymnasiet på Södra Latin. Utbildningen upplevde hon som kvävande för kreativiteten.

- I skolan var allt så färdigt: hur man skulle skapa och vad man skulle skapa. Det var säkert bra på sina sätt, men det var inte som att den närde tilliten till det egna uttrycket. Och då utvecklas man inte heller. En gång fick jag en utskällning av en lärare för att jag inte hade kopierat en sångstil när vi skulle göra covers. Han sa: "Du sjöng ju fel på andra versen, du lät ju inte direkt som han du skulle härma".

Numera är inspirationen en ständigt närvarande kraft. Frida Hyvönen beskriver den som något hon kan ta som ett piller - poff! Kanske är det därför som låtarna ofta kommer till så snabbt. Ibland så hastigt att hon förvånat betraktar resultatet och tänker att någon annan lika gärna kunde ligga bakom.

- För mig handlar det mycket om att jag har lärt mig hur jag ska försätta mig i det tillståndet. Och det är ingenting mystiskt med det utan det är som en arbetsmetod egentligen.

Under den närmsta tiden väntar förutom skivsläppet ett antal spelningar runt om i Sverige. Det har gjort att Frida Hyvönen lägger låtskrivandet åt sidan ett tag, trots den närvarande inspirationen. "Jag spelar svårflörtad inför mig själv", säger hon. Musiken är som en livsnerv.

- Jag tror att det är i själva blodet. Jag har det i mig, det är mitt sätt att leva. Att skapa musik är som en rörelse. Man gör av med energi och skaffar energi. Det är ett medel för att leva på ett trevligt sätt. (PM)

Anna Hedlund


Fakta Frida Hyvönen:

Född: 1977.

Yrke: Musiker, sångerska.

Bakgrund: Växte upp i Robertsfors utanför Umeå och flyttade därefter till Skellefteå. 17 år gammal flyttade hon till Stockholm där hon har bott sedan dess.

Diskografi: Singeln "I drive my friend" som släpptes den 9 mars.

Aktuell: Med debutalbumet "Until death comes" som släpps den 30 mars på Concretes eget bolag Licking Fingers. Under våren ger hon sig också ut på ett antal spelningar runt om i Sverige.

---

Turnéplan:

25 mars Norrköping

7 april Malmö

8 april Göteborg

9 april Umeå

14 april Köping

15 april Eskilstuna

16 april Sundsvall

17 juni Hultsfredsfestivalen

Mer läsning

Annons