Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men jag ville ju bli en kulturtant

Annons

Först måste jag klarlägga en eller par saker.

Jag har inte för avsikt att ge mig in i någon kulturtantdebatt.

Jag vill inte heller bli en sån där dekadent kulturtant som den aktuella debatten handlar om.

Okej?

När debatten drog igång, när ordet kulturtant plötsligt fanns överallt, häromveckan bara, begrep jag först inte vad det handlade om.

Min spontana reaktion var bara, ja, kulturtant, häftigt.

Det bara slog mig: japp, det är kulturtant man ska vara, jag såg allting klart. 

Kulturtant framstod mer och mer som det nya svart ju mer jag tänkte på det.

Då, innan jag begrep vad debatten om kulturtanten handlade om, tänkte jag så här: Det är kulturtanter läser böcker, går på teater, ser kvalitetsfilmer på bio, går på vernissage och muséer.

Det är också kulturtanter som diskuterar böcker de läst, pjäser och filmer de sett, konstnärer, gallerier och utställningar de varit på.

Kulturtanter är dessutom de enda som kan vara med i bokklubbar, läsecirklar och liknande sammanslutningar på ett naturligt sätt.

Ja men så vill jag också ha det, tänkte jag.

I alla fall trodde jag att det var så det var.

Sedan insåg jag till min fasa att kulturtanten fått sina femton minuter i strålkastarljuset för att nysläppta romanen Oscar Levertins vänner av Martina Montelius handlade om en kulturtant, sextioplus,  som ville leva rock ’n- rolliv.

Jag har i grund och botten inga problem med sånt, vänd på perspektiven, sudda ut gränserna, låt tanterna (och farbröderna) rocka och rulla.

Free your mind, madame! 

Men jag är gammal punkare, uppväxt på rockmyter, klar med dekadens och rock’n roll som livsstil.

Det var den sofistikerade, belevade och kanske till och med lite finkänsliga kulturtanten jag ville bli.

Jag gjorde ett test som en tidning påpassligt satt ihop. Resultatet var nedslående.

Jag hade ett litet frö i mig, fick jag veta men:

Ett frö som, om det skyddas från solen av många tyglager och får näring från grönt te och rödvin, kan gro, växa och göra dig till en riktig kulturtant. Men det är långt dit.

Nu vet jag inte. Jag kan ju inte skaffa axellång, silvergrå pagefrisyr (tips i testet) och suktar inte efter en ny sjal (ett annat tips).

Jag får tills vidare läsa mina böcker i smyg. Diskret smyga in på Draken. Kanske låtsas att jag gått fel om någon ertappar mig på ett galleri eller på museet. Bida min tid. 

Förr eller senare kanske kulturgubben blir inne?

Till sist: Statistiken talade mot GIF Sundsvall borta mot Gefle vilket borde talat för dem. Sedan började matchen…

TOPPEN: E4. Världens bästa schacköppning.

BOTTEN: Tiggeridebatten.

Mer läsning

Annons