Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Million dollar baby

Filmstaden: Million dollar baby Regi: Clint Eastwood I rollerna: Clint Eastwood, Hilary Swank, Morgan Freeman, Jay Baruchel, Mike Colter, med flera

Annons
Million dollar baby behandlar en komplicerad och kontroversiell fråga. Vilken
bör man inte känna till innan man ser filmen. Den här recensionen trippar
därför på tå runt handlingen och kan te sig en aning svävande.

Regissören Clint Eastwood spelar boxningstränaren Frankie, som tampas med ett
förflutet vi inte får veta mer om än att det har att göra med en dotter som han
inte längre har kontakt med. Frankie är en flitig kyrkobesökare och får höra av
prästen att någon som kommer så ofta under så många år i regel bär på mycket
skuld. Och bland filmens många intressanta frågor är den om religion kanske den
mest intressanta.

Till Frankies gym kommer Maggie, spelad av Hilary Swank, som egentligen är för
gammal för att vara ett boxningsämne. Dessutom är hon ju bara en girlie och
såna arbetar inte tränarveteranen med. Ändå lyckas hon tjata Frankie till att
bli hennes tränare.

I deras förhållande finns det uppenbara i en pappas saknad efter sin dotter och
en dotters längtan efter sin far. Där finns också deras respektive bakgrund
inom boxningen och deras förhoppningar inför framtiden; under sin långa
tränarkarriär har Frankie aldrig vunnit en stor titel och Maggie ser boxningen
som sin enda chans att slippa arbeta som servitris hela livet.

Filmens berättarröst tillhör Morgan Freeman, som spelar en pensionerad boxare
tidigare tränad av Frankie och som numera är hjälpreda i hans gym. Men hur
mysig röst Freeman än har är det olyckligt att Eastwood använder honom som
speaker. Det blir som att se Nyckeln till frihet (1994) eller något av de
otaliga tv-program som Freeman lånat sin mjuka stämma till. Även Freemans
filmer där han inte agerar berättarröst kan minnas så, eftersom hans repliker
ofta har något vist och förklarande över sig. Här brottas han dessutom, precis
som Swank, med ett bitvis övertydligt manus.

Million dollar baby varvar ytterligt finstämda partier med påflugna
känslouppmaningar. Underdogen med en talang som enda chans att komma upp sig
utgör klassiskt drama, men överdrivs med matrester och bonnig dialekt. Även
filmens alltför bräkiga antagonistroller stör det annars gripande samspelet
mellan Eastwood, Freeman och Swank. Ett samspel som via svåra minnen, spirande
vänskap och boxning leder till den största frågan av alla, ställd på sin
yttersta spets.

Filmen gör några mästerliga ronder, men blir lika ofta utmanövrerad på grund av
lättlästa kombinationer. En sådan boxare kan vara fantastisk att se i sina
bästa stunder, men hon blir aldrig världsmästare.

Håkan Norberg

Mer läsning

Annons