Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mitt liv med tv-serier

Annons

I bland känns det som om jag drunknar i det otroligt stora utbud av tv-serier som finns i dagens läge. Jag hinner inte med, jag har inte rätt kanaler, jag har ett liv inbillar jag mig.

Men jag vill ju se så mycket av det som det snackas om, och som verkar bra. Game of thrones, Luck, Hell on wheels, Treme, American horror stories eller Sons of anarchy.

Jag gillar Homeland som går nu på SVT. Otroligt spännande, bra skådespelare och sista avsnittet nu på onsdag. Jag gillade första säsongen av Walking Dead också. Det är något med mig och zombies. Den andra säsongen har börjat och jag ligger efter. Givetvis borde jag då också kolla in Death Valley som precis kört igång.

Det var enklare förr. När Varuhuset visades mellan 1987 och 1989 tittade man på det. Christina Schollins bittra och elaka figur Margareta Öhman har etsat sig fast i minnet. Eller vad sägs om den pysmysiga serien Goda grannar som utspelade sig på Iris café.

Jag minns en massa bra och dåliga serier. I TV4:s barndom i början av 1990-talet sändes Destination Nordsjön. Ett totalt misslyckat drama som handlade om helikopterflygning på en oljerigg.

Skilda världar, Tre kronor, Nya tider, Vita lögner. Ja, såporna var populära. De dog ut senare när reality-tv tog över med program som Expedition Robinson och Baren.

Den längsta dramaserien i svensk tv-historia är Rederiet. Det blev totalt 318 avsnitt fördelat över 20 säsonger. Jag fastnade aldrig för Rederiet men flera miljoner svenskar kan väl inte ha fel. Programmet cementerade vissa skådespelares karriärer. Johannes Brost kommer väl aldrig vara någon annan än Joker för de flesta. Vi får se om han får revansch i den nya filmen Avalon där han sägs göra sitt livs roll.

Det finns något fascinerande över de långlivade såporna och där ligger Sverige i lä. USA, Storbritannien och Australien vet hur det går till. De jag har sett är bland andra Våra bästa år (Days of our lives) och Glamour (The bold and the beautiful). Är det inte lustigt att man kan missa ett tjugotal avsnitt av dem och ändå har det inte hänt något? Det känns som om en person skulle kunna vara kvar i ett rum en hel säsong.

Den mest långlivade såpan var en för mig okänd som heter Guiding light. Den höll igång i 57 år och gjordes i 15762 avsnitt. Det är ju helt sjukt.

Tänk dig då att man är en skådespelare som har varit med i den serien i, låt säga, 30 år. Hur skiljer man då på sitt privatliv och sitt liv i serien? Det skulle vara intressant att veta.

Det var kanske enklare att följa serier förr då det inte fanns samma tillgång, men var det roligare? Knappast.

Tre serier som får mig att skratta

1. Walker, Texas ranger. Chuck Norris spelar en osannolik hjälte i serien han skapade och sjunger ledmotivet till. Fantastisk humor.

2. The Office. Engelska originalet av Ricky Gervais och Stephen Merchant. Chefen David Brent är så pinsam att det gör ont i magen. Roligt på riktigt.

3. Vänner. Kanske lite tråkigt val, men det ser så mysigt ut när de fikar. En otroligt bra sammansättning av skådisar gör det till en favorit.

Annons