Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berlin: Panthers på Skatan – det var sextiotal och det lät väl bara så där

/

Här och nu kommer ett avslöjande: Jo, jag har faktiskt varit med i en fan club. Bandet i fråga hette The Panthers och kom från Tallåsen i Hälsingland. Jag och min kusin såg bandet i fråga en sommarkväll vid Skatans dansbana i Njurunda.

Annons

Jag vill minnas att det inte lät särskilt bra, trots att Yohios farfar Janne Rehn hanterade gitarren. Gruppen hann med en full hand singlar innan de slutade, knappt innan de ens hade börjat.

Likväl saknar jag i dag medlemsbeviset och att jag inte investerade i någon av deras fem singlar. I dag hade de förmodligen varit värdefulla, precis som vinylfullängsskivan "The Panthers 1964–1966" från 1985, utgiven av Umeåbolaget Garagelands Records.

I senaste numret av tidningen Record Collector, beroendeframkallande lektyr för musik- och skivnördar, står att läsa att Cilla Black har lämnat det jordiska. Hon blev 72 och hade en gång i tiden samma manager som självaste Beatles. Hennes "Anyone who had a heart" är dessutom en pärla i Dusty Springfield-klass, som borde ingå i alla välsorterade hem.

Rent musikaliskt, tondöv eller inte, kan jag just nu rekommendera ett antal delikatesser, med tonvikt på nostalgi – och klass:

Don Henley – trummisen och sångaren från Eagles har inte släppt en skiva på 15 år. Nu har han levererat ett musikaliskt smörgåsbord, som känns som Eagles, då det var mer country och mindre tunga gitarrer. Rekommenderas å det hjärtligaste.

Keith Richards – en äkta Rolling Stone, kommer heller inte med nya skivor, som om det vore på ett löpande band. 2015 serveras rock´n roll, blues och mäktiga toner från en kämpe, som har varit med ett tag. Rekommenderas också.

Darlene Love – 74 år, är mest känd för en av huvudrollerna på Phil Spectors legendriska julskiva. Här kör hon så det ryker med Springsteen-kompisen Steven Van Zandt i producentstolen. Elvis Costellos "Forbidden games" är kanske årets låt!

Kikki Danielsson – okej, det här är normalt inte min hammock – långt ifrån. Mycket långt ifrån ska också tilläggas. Men jag kan inte bara lägga mig och dö. Precis som en hockeydomare gäller det att vara rättvis. Kikki levererar.

Phil Seymour – en power pop-legend, som gick bort allt för tidigt. Nyligen kom en dubbel-cd, inspelad med en stor portion kärlek – och låtar – skrivna av honom och gamle kompanjon Dwight Twilley. Finns att hitta på nätet.

Innan ni vänder blad vill jag bara påpeka att som medelpading i Ångermanland kan jag bara tacka och ta emot: Jag har träffat Foppa och jag besökte matchen, då flest människor någonsin såg GIF Sundsvall spela på hemmaplan. Bara så ni vet.

Mer läsning

Annons