Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fräsch och fyndig kammarjazz

/
  • ST's recensent tyckte att mötet med LSD var en bra start på det nya jazzåret.
  • Första gången för Jazzklubben på E-street.
  • Mats Backman, en av jazzklubbens mesta besökare, hade ingen åsikt om lokalen.    – Det är musiken som är viktigast.
  • Gunnar Marklund (ordförande), Maggan Sjölander och Kjell Nord hade höga förväntningar.   – Det är en helt annan miljö här!

Måndagsjazzen, E-Street:
LSD – Fredrik Lindborg, Martin Sjöstedt och Daniel Fredriksson

Annons

Under måndagskvällen var det säsongspremiär för en ny spännande omgång av Måndagsjazzen. Nytt för i år är att jazzklubben flyttat verksamheten till gamla restaurang Esplanad som numera heter E-Street.

För premiärkvällen stod ett av den svenska jazzens mest intressanta konstellationer i nuläget, trion LSD med Fredrik Lindborg saxofoner och basklarinett, Martin Sjöstedt bas och Daniel Fredriksson trummor. LSD med Fredrik i centrum har fortsatt på den väg som 1959 stakades ut av Sonny Rollins med sin banbrytande trio. Fredrik är en musikant med många järn i elden. Utöver LSD har Fredrik tidigare spelat med kvintetten Marmaduke och Klas Lindquist oktett och spelar nu med bland andra Stockholm Swing All Stars, Jan Slottenäs Glenn Millerband, diverse gästspel som i lördags med High Coast Jazz Orchestra, har belönats med det ärofyllda Arne Domnérusstipendiet, har också gestaltat Arne i filmen om Monica Zetterlund, med mera. Oavsett omgivning och miljö bjuder han alltid på sitt bästa.

Första gången jag hörde honom trakterade han altsaxofonen. Men numera är det tenor- och barytonsax och basklarinett som gäller. Med förebilder och inspirationskällor som Dexter Gordon, Sonny Rollins och vår egen mäster Bernt Rosengren har han samlat det bästa från var och en och lagt i en smältdegel och det som kommit ut av det är ett personligt uttryck både i form och färg. Likt sina förebilder spelar Fredrik med skärpa och pondus. Han bjuder på fyndig fraseringar och snillrika improvisationsutflykter fjärran från klichéer och schabloner. När Fredrik trakterar barytonsaxen eller basklarinetten kan man känna vibbar från Harry Carney, även barytonkollegorna Pepper Adams och Gerry Mulligan.

Fredrik är lyckligt lottad som har förmånen att få spela med ett riktigt superkomp, basisten Martin Sjöstedt och trumeleganten Daniel Fredriksson. Deras trygga teamwork ger Fredrik en stabil grund att stå på. Sjöstedts basspel blir bara bättre och bättre. Han har alltid imponerat som ackompanjatör med välklingande basgångar, men visade här upp sitt breda register med tekniskt briljanta solon på ett sätt jag inte hört förut. Oavsett tempo klingar alla toner klara och rena. Daniel Fredriksson är perfekt i sammanhanget. En lyssnande trummis som vet exakt vart inprickningar och markeringar ska sitta. Mötet med LSD var en riktig upplevelse och samtidigt en bra start på nya jazzåret!

Mer läsning

Annons