Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Internationellt möte drog storpublik

/

Måndagsjazzen: Grace Kelly, Lynne Arriale och Claire Martin på E-Street (måndag)

Annons

Den koreansk-amerikanska saxofonisten Grace Kelly saxar sig genom jazz-Sverige med start i tisdags i Varberg och målgång nu på fredag i Örnsköldsvik. Genom det fina samarbetet mellan Jazzklubben och Scenkonstbolaget mellanlandade hon i Sundsvall på E-street tillsammans med pianisten Lynne Arriale, sångerskan Claire Martin, basisten Martin Sjöstedt och trumslagaren Daniel Fredriksson.

2008 fick hon som 16-åring stor uppmärksamhet med cd-albumet GraceLee, ett samarbete med den 65 år äldre altsaxkollegan Lee Konitz. Tre år senare släppte hon Man with the Hat med en annan jazzlegendar som altsaxpartner, nämligen Phil Woods. Likt Charlie Parker, Cannonball Adderley och Phil Woods har hon både krut och glöd i luren men också en coolare sida i Konitz kölvatten. Hon bjöd på ett underbart spel med hög svängfaktor. I sina improvisationer levererar hon idérika och fantasifulla frasering med ett stänk av humor. I dag är talangen Kelly ett etablerat namn med framtiden för sig. En ny intressant bekantskap.

Även engelska sångerskan Claire Martin var en ny spännande bekantskap. Det enda jag vet om Martin är att Ella Fitzgerald är förebild och inspirationskälla och att hon mellan 1992 och 2013 spelat in 17 cd-album. Men hennes uttryckssätt har mera ett närgånget släktskap till Anita O`Day

utan att vara utstuderad eftersägare. Hon sjöng välformulerat och innerligt direkt från hjärtat.

Med en mycket blandad repertoar med musik signerad Nina Simone, Peggy Lee, Beatles, Burt Bacharach, Joni Mitchell och gamla hederliga standards fick Martin visa hela sitt register på ett utmärkt sätt.

Pianisten Lynne Arriale var också en ny bekantskap. Enligt amerikansk expertis har hon vid sina framträdanden och inspelningar med sin ordinarie trio jämförts med stora trios som Bill Evans och Keith Jarrett. Stilistiskt hör hon hemma på samma spelplan som dessa utan att ha fastnat utan gått vidare och bjuder på personliga egenheter, fraseringsmässigt och tekniskt. En lyhörd ackompanjatör och en spännande och intressant solist som vet hur man använder det harmoniska underlaget på bästa sätt.

Martin Sjöstedt har vid sina gästspel visat fantastiska kvalitéer. När han kompar är det med ett stadigt beat och läckra fills in och i solospelet spelar han flyhänt med alla fingrar på strängarna enligt dansk modell.

Daniel Fredrikssons trumspel har en stadig rytm och rörlighet där han med små okomplicerade figurer under spelets gång sätter in de rytmiska markeringarna som ändrar form och färg och ger kompet ett pulserande liv. En toppkväll i Jazzklubbens historia.

Mer läsning

Annons