Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledin jobbade hårt och bjöd på en stark avslutning

/
  • Tomas Ledin var som ofta förr, på gång, laddad och tänd under lördagens avslutande spelning på Konsertfesten.

Konsertfesten, Norrporten Arena:
Tomas Ledin

Annons

Visst känns det igen. De yviga gesterna finns där och de ibland jobbigt klämkäcka rörelsemönstret är kvar. Precis som alla vill ha det. En konsert med Tomas Ledin blir på något sätt avväpnande och ibland undrar man om han driver med sig själv då det inte finns en klichéartad rockpose han inte hinner med.

Ledin har när det blåst mest motvind blivit hackad på för att vara banal och fjantig i sina otaliga kärleksförklaringar, och ibland känns det lite tjatigt om hur galet kär han är i alla tjejer i hela världen. Men på Konsertfestens avslutande spelning blev det såklart aldrig ett problem. Trots en halvtom norra läktare och en södra som man inte behöver trängas på, har den allsångsfaderliga figuren på scenen ett bra grepp om Norrporten arena.

Killen spelar fjäderlätta klassiker med sommarkänsla i två timmar och det är därför folk är på plats. Du kan avfärda det han gör som en parantes om du vill, men kom inte och skyll ifrån dig då de flesta av oss gått och nynnat på att sommaren är kort i 20 år nu.

Föreställningen är i grunden en krogshow som lyxats till för att passa arenor, och det märks att det är så inrepat att de inblandade gör det i sömnen. Det är, trots det, få gånger det slår över och blir slentrian.

I sin skattkista har han under turnén lagt till ett trevligt inslag med Mikael Wiehes "Den jag kunde va" och gör en enslig, fin och karg version av "Blå, blå känslor". Synd bara att sorlet från de konsertbesökare som vid det här laget fått i sig en, två och elva öl överröstar den sistnämnda.

Efter ungefär en och en halv timme kan de flesta inte värja sig längre, och han välter över opinionen med låtar som helt enkelt för många kan och har en relation till. Tomas Ledin är en hårt jobbande artist som ser oförskämt pigg och fräsch ut jämfört med många andra gitarrknäppare i samma ålder. Ingen nämnd.

Den bredbenta popparen kommer aldrig vara den rocker som han kanske vill framstå som, och längden på spelningen är aningen svulstig. Men man gör bevisligen någonting rätt om man får en halv allsvensk fotbollsarena att börja spontanbugga.

Mer läsning

Annons