Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Matsson mot öppnare landskap

/

The Tallest Man On Earth breddar sitt uttryck på fjärde fullängdsalbum "Dark bird is home".

Annons

Det var väl ganska logiskt att Kristian Matsson skulle hamna här. Även Bob Dylan tröttnade på att stå själv med akustisk gitarr efter några album och sadlade om till elektriskt med The Band. Nu är det inte riktigt en "The Basement Tapes" vi har att göra med på The Tallest Man On Earths fjärde fullängdsalbum. Snarare hör man ekona efter turnéerna som uppvärmare till amerikanska singer-songwritern Bon Iver på "Dark bird is home".

Kristian var redan på väg hit med förra fullängdaren, 2012 års "There’s no leaving now". Hans maniererade sångröst en aning dämpad till förmån för en mer klar och melodiös sångstil. Men det stora steget tas egentligen i produktionen. Förutom en tillåtelse till en rikare instrumentering så är låtarna på "Dark bird is home" insvepta i ett fluffigt, svävande bomullshölje med sången lågt mixad, som om det var vilket instrument som helst.

Resultatet är ett mer modernt album än vad Matsson gett ifrån sig tidigare. Ett album som tar sig fram i breda, öppna landskap längs samma stigar som Kurt Vile och The War On Drugs framgångsrikt trampat upp de senaste åren. Det känns som välbehövlig dynamik i Matssons låtkatalog med pianobaserade låtar som "Little Nowhere Town"s, för att inte tala om sprakande lyckorusen "Sagre", "Slow Dance" och "Darkness of the dream". I den återhållsamma euforin som ibland svävar över låtarna önskar jag att han varit ännu djärvare i att släppa taget om sitt gamla sound.

Läs även en stor intervju med Kristian Matsson här.

Artist: Tallest Man On Earth

Album: "Dark bird is home"

Genre: Folkpop

Bolag: Dead oceans/Border

Betyg: 3/5

JOHANNI SANDÉN

Mer läsning

Annons