Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer än Okej 30 år efter genombrottet

/
  • Okej samlas för en spelning 30 år efter genombrottet. På övre raden från vänster: Arne Kappinen, Tommy Lodén, Håkan Wedin, Pelle Albin och Håkan Nilsson. På nedre raden från vänster: Johnny Clark, Magnus Gredemyr och Stefan Hansson.

De blev ett av de mest bokade moderna dansbanden på 1980-talet.
På lördag återförenas Okej för en spelning på Aveny 30 år sedan genombrottet.

Annons

Okej började som ett klassiskt garageband, ett par kompisar som lirade tillsammans. De gjorde festspelningar och spelade covers. Det var 1983. Sedan fick bandet höra att det lät som modern dansbandsmusik och fick frågan om de inte skulle satsa på det. Och så blev det.

– Det trillade in spelningar och sedan träffade vi managementbolaget Pigalle. De var superproffsiga och tog hand om oss, säger Magnus Gredemyr, en av bandets grundare.

– Pang så satt vi där efter sex månader av blandade jobb. Då hade vi problemet att vi måste köpa en turnébuss.

När proffskontraktet var bärgat hoppade första sångaren Stefan Hansson av och i stället kom Johnny Clark in.

– Jag visste nog inte riktigt vad det innebar, men jag tror att vi alla var överväldigade och fruktansvärt glada.

– Jag kommer ihåg att jag tänkte att det var så häftigt att få sätta sig i en buss med fyra andra grabbar med samma intresse, inte spelningen i sig, säger Johnny Clark.

Sedan kuskade de land och rike runt. Eftersom de spelade 15 till 20 dagar i månaden finns det många härliga berättelser.

– Det skulle kunna bli en bok som är 20 centimeter tjock och heta "Tro det om du vill", men givetvis finns det några som var speciella, säger Magnus Gredemyr.

– En gång när vi spelade för 500-600 betalande i norra Sverige gick strömmen, och vad gör man då? Vi skickade ut Johnny med en akustisk gitarr.

– Det är många sådana där grejer som är så kul när vi träffas, säger Johnny Clark.

Okej riktade sig till en yngre publik, 16-25 år, som gillade modern dans. Den andra inriktningen var mogendans med låtar som "Gråt inga tårar".

– Vi siktade in oss mer på Trackslistan. Det skulle vara Bryan Adams, Bruce Springsteen och Madonna. Huvudsaken det var dansbart, säger Magnus Gredemyr.

För tio år sedan hade gruppen en intern återförening men nu blir det en offentlig spelning och intresset är stort.

– Alla var på och tyckte det var häftigt, säger Magnus Gredemyr.

– Det fanns de som jag inte träffat på tjugo år. När vi skulle repa och kom in i lokalen var det som att vi setts i går. Det var en häftig känsla.

Mer läsning