Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Räddade rocken Sundsvall Block Party?

Den lilla festivalen gör de korta promenaderna mellan scenerna till musikaliska upptäcktsresor.
ST:s Håkan Norberg älskar det.

Annons

Stort bildextra: Se bilderna från Sundsvall Block Party

När många andra festivaler har fått bekymmer och gått ur tiden har Sweden Rock bara tuffat på – och ökat – år efter år. Hårdrockspubliken är den levande musikens ryggrad och lördagen på Sundsvall Block Party blev en utmärkt illustration av detta, då Imperial State Electric spelade för helgens överlägset största publik. Var alla människor var före och efter Nicke Andersson och kompanis urladdning är oklart; bara några av dem fanns vid festivalens scener.

Eller som sångaren i Kill! Kill! Pussycat sa till den avsevärt mindre publiken några timmar tidigare: "Jag känner igen de flesta av er!"

Då var det ändå fler på plats tidigt på lördagen än samma tid på fredagen.

Om man någon gång ska plocka fram det slitna musikkritikerordet eklektisk så är det för att beskriva Sundsvall Block Party. Den lilla festivalen tar ett stort grepp om musiken och gör de korta promenaderna mellan scenerna till musikaliska upptäcktsresor. Jag älskar det.

Red Mecca, Khoe och Delorian är electronica i olika skepnader. Grande Roses och nämnda Imperial och Pussycat undervisar i den hårdare skolan. Och så har vi Melina Borglowe och Adna, två fantastiska röster, den ena tillsammans med ett traditionellt band, den andra med tracks och loopar.

Jag frågar en av arrangörerna, Pipelines Niklas Bjermkvist, hur han hittat Borglowe. "Internet", svarar han och ler. Han vet att hon är ett fynd, han vet att hon kommer att bli så mycket större, men han vet också att hon ännu inte drar någon publik.

Frida Öhrn börjar sin konsert med ett miniseminarium om sexuella övergrepp. Det är att utmana ödet sist ut på lördagskvällen, men hon ror det i land. De flesta av låtarna är nya, spelningen är lite av ett test säger hon, men allt håller ihop och det låter toppen.

Men tillbaka till hårdrocken. En person i hotellbaren, strax efter Imperial State Electrics spelning, konstaterar att Nicke Andersson "förstår rocken på djupet". Personens ansiktsuttryck är lika delar fascination och förvåning. "För mig är ju rocken död", fortsätter han, "men det är den ju inte alls!"

Ryggrad var det. Den är stabil, men också primitiv. Och den går inte att göra sig kvitt.

Mycket av hårdrocken har låtit likadant sedan 1970-talet och konsertutbudet är präglat av nostalgi med band som Judas Priest, Mötley Crüe och Def Leppard (för att nämna några från sommarens Sweden Rock). Med ett halvår kvar till spelningen på Club Deströyer säljer den gamle Accept-sångaren Udo Dirkschneider massor av biljetter. Och när rocken är väl utförd, som av Imperial State Electric, så tillgodoser den våra djupaste behov.

Hårdrock är trygghet. Hårdrock är kraft.

Hårdrock säljer biljetter.

Räddade rocken Sundsvall Block Party?

Mer läsning

Annons