Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: En av höstens bättre jazzkvällar

/

Konsert
Lars Beijbom and Orchestra Six
Jazzklubben: E Street

Annons

Säsongens näst sista Måndagsjazz bjöd på en sprakande föreställning med anknytning till bland annat Art Blakeys klassiska Messengergrupper.

Tidigare har kapellmästaren och trummisen Lars Beijbom haft ett magnifikt storband ihop med danske trombonisten Erling Kroner. Men längtan till ett band i det mindre formatet har lett fram till den här utmärkta sextetten där förutom Beijbom ingår följande manskap, Fredrik Davidson trumpet/flygelhorn, Inge Pettersson Lindbäck saxofoner, Ola Åkerman trombon, Robert Tjäderkvist keyboards och Göran Schelin bas.

Beijbom styr bandet enligt samma mönster som Blakey gjorde på sin tid, engagerat, pådrivande och oerhört rytmiskt. För att få en personlig profil på bandet har han hämtat näring från olika håll. Han har lagt grunden med Blakeys Messengerssextetter och sedan fyllt på med lite Jazz Crusaders, Herbie Hancocks Headhunter, lite fusion från Miles Davis Bitches Brewepok med mera.

Läggs alltsammans av impulser i en smältdegel och blandas samman så blir det i slutändan Lars Beijboms Orchestra Six.

Den hemsnickrade musiken, gissningsvis av Beijbom själv, hade samma karaktärsdrag som den musik som spelades av inspirationskällorna när det begav sig. Musiken är fräsch och oförutsägbar. Beijbom är en rytmisk trollgubbe som utan att vara dominant uppträder med samma självklarhet som en domptör. Man vet inte åt vilket håll det bär när han piskar fram de tre tunga blåsarna, ensemblemässigt tajta, ut i harmonikens tassemarker.

Lindbäcks saxofon sprudlade av toner i fritt flöde, Davidsons elförstärkta trumpet bubblade av frenesi och Ola Åkermans eleganta trombonspel satte färg på tillställningen. Flink i fingrarna bjöd Tjäderkvist på sin keyboard på både läckert ackompanjemang som spännande och smått intrikata solon. Man kunde nästa tro att självaste Herbie Hancock satt där och levererade grooveackord. Göran Schelins tunga basgångar i symbios med Beijboms trummor gav perfekt inramning.

I pausen utdelades jazzklubbens Ungdomsstipendium till basisten Jonatan Eriksson.

Juryns motivering: Genom genrerbredd, stor initiativrikedom och ett brinnande inre driv, har han bevisat att långsiktigt, uthålligt arbete lönar sig. Idag är han en stabil och flexibel ackompanjatör och en intressant solist som varje vecka utvecklas till en mer och mer personlig röst! Vi har hört honom spelandes på klubben i olika konstellationer, både små och stora. Jonatan har framtiden för sig och kan bli hur bra som helst.

Beijbom och hans spelglada manskap visade med ackuratess att jazzen har oanade uttrycksmöjligheter då man de blandar och ger från olika stilar och epoker. En av höstens bättre jazzkvällar!

Mer läsning

Annons