Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stiftelsen tacklar sin samtid

/
  • Fansen kommer att känna igen sig på Stiftelsens nya skiva

Stiftelsens tredje album "Kom som du är" innebär ingen större utveckling från bandets första två alster.

Annons

Alla fans kommer att känna igen sig och de som avskyr bandet behöver inte tänka om. Ändå har det hänt en hel del. Den nya skivan är lite poppigare och mer gitarrfokuserad än "Dopet" och mindre spretig än debuten "Ljungaverk". Dansbandssoundet är kvar, nu komplett med saxofon.

Robert Pettersson kan beskriva personliga situationer så att många känner igen sig. Men äntligen försöker han även tolka vår samtid. I "Giftet", som släpptes redan i höstas, skriver han att han skäms för Sverige och gör anspelningar på höstens valresultat.

Det här är något jag saknat hos Stiftelsen. Jag anade att Pettersson skulle kunna tackla större ämnen än det privata, att han hade något att säga om vår nutid.

Men det vore inte Stiftelsen om det inte också finns låtar om att älska och hata. Och mycket på "Kom som du är" känner jag igen. Däremot saknar jag Arne Johanssons bas som är alldeles för nermixad för min smak.

I finstämda "Lilla mamma" gör Pettersson något som jag verkligen tycker om, han sjunger ut utan att öka volymen. Då låter han mindre pressad i rösten än i många upptempolåtar och klangen bär både ton och känsla. Den minimalistiska produktionen hjälper till att skapa trovärdighet.

Titellåten "Kom som du är" är udda man ut med rockabillystart, för att sedan växla till Yngwie Malmsteen-ig gitarr. Och blandningen sammanfattar kanske också hela poängen med bandet, och skivan. Gilla det de gjort eller låt bli, Stiftelsen har i alla fall haft kul.

Artist: Stiftelsen

Album: "Kom som du är"

Genre: Poprock

Bolag: Universal

Betyg: 3/5

EVA NILZON

Mer läsning

Annons