Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Turbonegro – imponerande bra

/

Nordfest, dag 2, lördag. Sofia Hård recenserar andra kvällen på rockfesten.

Annons

Betyg:

The Picture Book: 4

Iron Lamb: 3

Turbonegro: 4

Vanhelgd: 2

Totalt jävla mörker: 4

Diabolicum: 3

------

Som en cykel-på-köpet-deal hängde tyska duon The Picture book med Turbonegro som förband på Sverigeturnén. Avskalade, men väldigt bestämda tongångar som rör sig i genremässiga tassemarker runt rocken. Halva delen av duon representerar sång och gitarr samtidigt som den andra halvan försöker slå livet ur ett stycke trummor. Fokuserat, svettigt och överraskande bra. Det här är ett gig man kommer att komma ihåg. Någonting som man emellertid kanske inte riktigt kommer kunna säga på samma sätt om Iron Lamb. Inget ont i kompotten, röjig Motörhead-rock med kompetenta musiker. Bra och svängigt, jovisst. Men gör avtryck? Nix.

Inte bara kvällen utan hela festivalens största bokning, Turbonegro, fick man ur huse även helgen innan lön. Imponerande, men välförtjänt. Nye sångaren Tony Sylvester ser ut som en Emil i Lönneberga som aldrig kommit från den kriminella banan. Med nätt läderkeps, blå skjorta och shorts är han en karaktär som väl fyller ut Hank von Helvetes skor. Men inte bara skorna fylls ut utan Sylvester har även en utmärkt röst som med rivigare tonläge gör vissa av klassikerna i bättre tappning. Blandningen mellan gammalt och nytt är väl avvägd där några av kvällens guldkorn är Get it On, All my friends are dead och det självklara extranumret I got Erection. Turbonegro står för en helhetsupplevelse till spelning där varje komponent är uttänkt i minsta detalj. Imponerande!

Och på temat taskigt läge återfinns dysterkvistarna i Vanhelgd vars black-dödshybrid blivit inklämd mellan festivalens två tungviktare. Intressanta inslag finns här och där, men på det stora hela måste dessvärre Vanhelgd för den här gången sorteras in som någon form av kisspaus. Ser hellre att bandet får en ny chans på en annan Deströyer-kväll med bättre förutsättningar.

Totalt jävla mörker hade i sin tur förutsättningarna. Men de var arga ändå. Allt är skit. Världen går åt helvete, allt suger och vi är förbannade. Trots det passade Umeågänget ändå på att dela ut en släng välförtjänt beröm till arrangörerna. Och även om världen går åt helvete gick inte spelningen åt helvete. Mycket energi hos både band och publik skapade ett genuint samspel och goda förutsättningar för giget som la in en extraväxel. Tajt och brutalt ut i fingerspetsarna.

Sist, men inte minst var blackmetalformationen Diabolicum. Första giget i Sverige och corpsepainten är på. Dessutom har en skumraskfigur strategiskt placerats ut bakom scenen för att öka mystiken. Otrevlig inramning på ett genretrevligt sätt. Det enda som saknades var ett dött djur eller två. I övrigt välspelad black metal som gärna får återvända till klubben.

Mer läsning

Annons