Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musikkrönika

Allting bra föds ur en motreaktion

Annons
På ledarplats i ett antal dagstidningar samt kvällisarna fördes för ett tag sedan en någorlunda sansad debatt om det hippa i att vara politiskt konservativ. Tidsandan tycks peka ut att en radikal hållning är att hålla höger hand på hjärtat; sålunda moral, familjepolitik och dagisplats som den nya livsstilsaccessoarén.
Politisk må detta vara berättigat. Att socialdemokratin har misslyckats är ingen hemlighet. Men ur ett populärkulturellt perspektiv kan det hippa i att vara höger skapa problem.
Liberal populärkultur slår ju aldrig underifrån. Aldrig kommer konsertbesökare stå med knutna händer i fickan och sjunga med i en text som handlar om moderaternas skattesänkningar eller kristdemokraternas familjepolitik.
Men om omöjligheten inträffar, hur skulle en högerställd subkultur i så fall klä sig? Möjligtvis i mörkblå och dubbelknäppt kavaj, pyttesmå åttiotalskor, chinos och identitetsbrickan i den brockiga slipsen. I all fall och utan tvekan den blommiga, pastellfärgade slipsen som klädkod för igenkänning.
Alltså är det enkelt att konstatera att en sådan subkultur inte skulle ha ett dyft av bra musik att bjuda på. För som vi alla vet har all nödvändig popmusik ständigt en estetisk och stilmedveten utgångspunkt. Ett ideal och en vilja att vara både intellektuell, estetisk och rebellisk i en enda sammansatt helhet.
Konsekvensen av en framväxande samtid med konservativa slagord som ledstjärna skulle således bli att popmusiken blir lidande, stagnerar och slutligen dör. Och då måste man troligtvis ha fingrarna ganska långt upp i näsborrarna för att undvika likstanken.
Logiskt och lyckligtvis kommer detta aldrig hända. Främst eftersom en intellektuell, stilmedveten och popkulturellt besatt arbetarklassungdom i så fall kommer slå tillbaka i kamp mot det rådande, nedlåtande och mördande tråkiga etablissemanget.
Men också för att allting bra föds ur en motreaktion.
Och med denna förlossning följer ett socialt patos och engagemang. För som alltid handlar det om att annektera och avancera. Ingenting annat. Det handlar om att ta det bästa från musikhistorien och göra om det till någonting relevant i den kontext som är vår samtid.
Den rätta politiken är ständigt närvarande. I all bra popmusik. I all bra litteratur. För att den slår underifrån. För att den går i polemik för polemikens skull. Det är bara det att den idag inte kommer att ta på sig palestinasjal och anamma dålig tandhygien.
Så att tro att fullständigt opersonliga människor ska kunna skapa någonting intressant utifrån sig själva och därmed stå för en revolution är bara korkat.
För all bra populärkultur kläs i de mest lysande kläder. Och för att a strong heart will prevail.

Mattias Bergqvist

Mer läsning

Annons