Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musiklivet en stjärna fattigare

/

Charlie Norman död

Annons
Igår natt tog en framgångsrik epok i svenskt musikliv slut då musikanten och entertainern Charlie Norman avled efter en längre tids sjukdom på Danderyds sjukhus. Med Charlies frånfälle har det svenska musiklivet blivit en stor stjärna fattigare.
Karl-Erik Albert \"Charlie\" Norman föddes i Ludvika den 4 oktober 1920. Karriären började som trumpetare i skolorkestern samtidigt som han tog pianolektioner. Redan i 16 års åldern blev musiken hans yrke. Ryktet om han pianistiska färdigheter nådde Stockholm och 1938 kom han med i Håkan von Eichwalds orkester. 1939 41 var han medlem i Seymour Österwalls populära orkester som hade Nalen som sin fasta punkt. Det var vid den tiden som Charlie började lansera sin boogie-woogiestil, som sedan blev hans signum. Även hans fruktbara samarbete med Alice Babs inleddes vid den tiden. Det var tack vare Charlie som Alice Babs i slutet på 90-talet återkom till scenen efter långvarig exil i Spanien.
1943 bildade han sin första egna orkester som sedan genom åren förblev i kvartett eller trioformat. Med glimten i ögat kallade han trion med sonen Lennie och färgade Ronnie Gardiner för \"Två vita och en brun\". 1947 TV-debuterade Charlie i Paris som ackompanjatör till ingen mindre än Edit Piaf. Andra namn som använt Charlies tjänster är Putte Wickman, Arne Domnérus, Sonya Hedenbratt, Povel Ramel, trumpetlegenden Roy Eldridge och på senare tid Robert Wells.
1950 engagerades han av dåvarande Radiotjänst som disc-jockey i programserien Nattugglan följt av egna radio- och scenshower. Det var under 50-talet som den svängige jazzpianisten utvecklades till en stor entertainer.
Charlie hade den fantastiska förmågan att direkt läsa publikens reaktioner och lägga ribban på rätt nivå utan att bli plump eller stötande. Den som vill ta del av Charlies spetsfundiga humor rekommenderas att försöka få tag i hans sanslöst roliga memoarbok Musikant med brutet gehör (Askild & Kärnekull). Är den utgången så är det på sin plats med ett nytryck.
Som pianist i olika sammanhang finns Charlie rikligt dokumenterad på radio, TV och skiva. Några av mina skivfavoriter är Phontasticalbumen Papa Piano, Charlie Norman And His Aces featuring John Högman tenor sax och EMI-albumet 1 timme, 12 minuter & 24 sekunder. På dessa skivor får man en heltäckande bild som visar att Charlie var en bredare och skickligare pianist än vad som krävdes för att spela boogie-woogie.
Veckan innan sin 82-årsdag gästade han i september 2002 jazzklubben med sin trio. Han bjöd på en bländande show, som sent skall glömmas, med humor och svängig musik.
I och med Charlies frånfälle har livet för oss här nere blivit tristare men däruppe jublas det garanterat åt den fina förstärkningen. Charlie, du fattas oss!

Mer läsning

Annons