Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nessers favorit på vita duken

Annons
Håkan Nessers deckare har blivit storsäljare men mest uppskattning har han fått för en liten bok om vänskap. "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" har väckt fjortisen till liv i hjärtan av alla åldrar. Nu har den blivit film.


- Den boken känner jag lite extra starkt för. Det säger många läsare också, de kommer alltid fram och säger "Du, ´Kim Novak´-boken, den var bra". Det är den som många har tyckt om, säger Håkan Nesser.

Han har själv varit med och skrivit manus till filmen, tillsammans med regissören Martin Asphaug. De blev vänner när Asphaug regisserade de första tv-versionerna av böckerna om kriminalkommissarie Van Veeteren.

- Det är en miljon människor som läst de här boken och de har ju gjort en egen film i huvudet, säger han. Det är jättesvårt att konkurrera mot. Där hoppas jag bara att min film ligger någonstans i närheten av deras film.

- Och jag som författare har boken ännu mer i huvudet än en läsare har. Men jag förstår att det är två helt skilda saker och jag tycker att det är en underbart fin film, säger Håkan Nesser.

"Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" är berättelsen om 14-årige Erik, en grubblare som håller på att mista sin mamma i cancer. Tillsammans med sin storebror Henry och kompisen Edmund tillbringar han sommaren i Närkeskogarna, i familjens stuga Genesaret. Dit kommer Kim Novak-kopian Ewa Kaludis - en lärarvikarie som förtrollat Erik och Edmund, och nu Henry. Men idyllen ska snart brytas sönder av Det Fruktansvärda.

Särlingarna Erik och Edmund spelas av Anton Lundqvist och Jesper Adefelt.

- Erik är en riktig tänkare. Han är väldigt egen, snackar inte i onödan, tänker ofta igenom meningar. Han är en lite tyngd människa, han går och bär på något. Men det släpper under filmen, säger Anton Lundqvist.

- Om jag skulle ha fått välja mellan Erik och Edmund skulle jag ha tagit Edmund även om det är en mindre roll, säger Jesper Adefelt. Han passar bra ihop med mig. Vi pratar alldeles för mycket och lägger oss i saker som vi egentligen inte har med att göra. Han är tönten men det är så han vill vara. Han bryr sig inte om vad andra tycker och tänker.

Filmen utspelar sig under 60-talet, då Håkan Nesser och Martin Asphaug var barn. För de unga skådespelarna innebar tidsepoken en omställning till vattenkammat hår, vårdat språk och respekt för auktoriteter.

- Vi jobbade med att få bort de flesta moderna slanguttrycken - särskilt Jesper är ju utpräglad stockholmare - som "okej" och "typ" och sånt. De fick lära sig lite 60-talshövlighet, hur man pratade med vuxna och så. Vi ville få tillbaka dem till det lite mer hämmade 60-talet, säger Martin Asphaug.

- "Liksom" och "asså" fick inte förekomma, berättar Jesper Adefelt.

Den scen som regissören gruvade sig för allra mest är när Edmund och Erik smygtittar på Ewa och Henry när de har sex. Pojkarna står utanför ett fönster med pyjamasbyxorna vid knäna och onanerar.

- Det beror på att jag själv är ganska blyg, jag tycker sådana scener är värst att göra. Jag trodde att de också gick och våndades, men dagen då vi skulle göra det kom killarna och sa "ja, ikväll ska vi runka". Och det var så lätt. Det blev en jättefin scen tycker jag, den är ju både komisk, rörande och vacker.

- Från början var det lite pinsamt, "nu ska de ha filmsex därinne samtidigt som vi ska stå här ute och runka". Men det blev mer självklart sedan. Det var inte det minsta pinsamt när man väl stod där, säger Anton Lundqvist.

- Det är ju naturligt, säger Jesper Adefelt.

Håkan Nesser skymtar förbi i ett par sekunder på filmduken. Han arbetar på tivolit i folkparken dit Erik och Edmund kommer i strukna skjortor en lördagskväll.

- Det är ju bara två sekunder, men att vara med på filminspelning är kul. Att se vad som händer, hur det ur detta kaos föds en ordning. Den här folkparken var ju helt autentisk, den såg ju ut som 1962 precis, med 60-talskläder, raggarbilar och musiken - det var en känsla av att flyttas tillbaka 50 år i tiden.

- Håkan har haft roller i alla de tre Van Veeteren-grejerna jag har gjort, berättar Martin Asphaug. I "Kvinna med födelsemärke" fick han en stor roll som präst i en begravningsscen. Det var en sådan monsterdag, vi hade vindmaskin och regnmaskin och det var fruktansvärt kallt och där skulle han stå utan ytterkläder. Han blev sjuk i 14 dagar, jag tror att han fick lunginflammation. Så efter det vill han ha små roller.

"Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" har premiär den 23 september. (PM)


Nya planer:

Håkan Nesser och Martin Asphaug funderar på att även göra film av Nessers bok "Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla", också den en 60-talsskildning från Närke.

Håkan Nesser: "Det är krafter i Närke i görningen för att lyckas få till att spela in den där."

Martin Asphaug: "Vi har pratat om olika saker, antingen den boken eller något helt nytt som vi skriver tillsammans. Men det är ingenting konkret, bara lösa planer."

Mer läsning

Annons